old boys rock 'n' rollband

 
POPENS HISTORIA, del 1 - 33
 
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
 
Del 01: UDDA LÅTAR PÅ LISTORNA
Del 02: VÄRLDENS MEST SÄLJANDE POPARTISTER
Del 03: "ONE HIT WONDERS"
Del 04: POPENS FÖRSTA "RIKTIGA" ÅR
Del 05: RADIOPIRATERNA - DEN SVENSKA MUSIKHAUSSENS VAGGA?
Del 06: ROCK 'N' ROLL - NÄR ??
Del 07: NÄR BEATLES ERÖVRAR VÄRLDEN .....
Del 08: GRUPPERNA I SVERIGE
Del 09: 60-TALET: WOODSTOCK
Del 10: UDDA NEDSLAG PÅ LISTORNA
Del 11: POPENS INTRÄDE PÅ SVENSKA LISTOR
Del 12: POPJUBILARER ÅR 2000
Del 13: LITE OM DEN FÖRSTA TIO I TOPP-LISTAN
Del 14: VINYL 107:S TOPP 500-LISTA FRAMRÖSTAD
Del 15: DAGENS POPMUSIKERS INFLUENSER
Del 16: LITE KRING "DEN ANONYMA BEATLEN" GEORGE HARRISON
Del 17: ENGELSKA ETTOR UNDER ETT KVARTS SEKEL
Del 18: PHIL SPECTOR AND THE WALL OF SOUND
Del 19: VINYL 107's TOPP 500 ÅR 2001
Del 20: LITE OM "MERSEY BEAT"
Del 21: DÖD OCH PINA I 50- OCH 60-TALENS POPMUSIK
Del 22: STJÄRNOR OCH STJÄRNFALL I JUNI OCH JULI
Del 23: N M E - 50 ÅR AV SEX 'N' DRUGS 'N' ROCK 'N' ROLL
Del 24: TIO I TOPP - VINNARNA!!!
Del 25: OERHÖRT UDDA ARTISTER PÅ LISTORNA
Del 26: ROCK PÅ SVENSKA, FÖREGÅNGAREN: OWE THÖRNVIST
Del 27: COUNTRYARTISTER PÅ TIO I TOPP 1961 – 1974
Del 28: JAZZENTERTAINERS PÅ TIO I TOPP
Del 29: ARTISTISTER FRÅN ANDRA LÄNDER SOM DUBBLERAT
           både Tio i top & Svensktoppen
Del 30: TIO I TOPP FRÅN START
          
INSTRUMENTALISTER PÅ TIO I TOPP 1961 – 1974
Del 31: 43 år sedan Beatles slog igenom
           
en komplett lista över gruppens singlar i England
Del 32: TOP OF THE POPS FÖRSVINNER
Del 33: Radio Vinyls lyssnare hyllade Elvis Presley

 

 

Del 1
UDDA LÅTAR PÅ LISTORNA

Allt på hitlistorna under sextiotalet var inte Elvis, Beatles,
Stones eller HepStars.

Se till exempel på dessa "rariteter".

Jay Epae PUTTI PUTTI (1961)
presenterades, så vitt jag minns, i Pekka Langers söndagsprogram "Natttuppen"
(med tre t). Denna hawaianske sångare var, förutom i Sverige och på Hawaii,
totalt okänd i hela världen. Låten blev en "sommarplåga" - en jättehit
i Sverige - och bara i Sverige.

Ansambl Urosevic MARSCHEN TILL DRINA (1962)
är förmodligen det mest udda stycke musik som hamnat på våra försäljningslistor.
En jugoslavisk folkmusikgrupp framförde alstret - som användes som ledmotiv i ett
svenskt TV-program om folklore i Jugoslavien. TV:s genomslagskraft var så stor då!
En svensk cover ("Drina") gjordes av Göteborgsgruppen The Spotnicks.

Kyo Sakamoto SUKI-YAKI (1963)
var en världshit. Hur den kom upp på listorna vet jag inte - plötsligt bara fanns
den där. Etta i USA, topplats i England, blev den en storsäljare även i Sverige.
Titeln var "tillrättalagd" - Suki-yaki (en maträtt) var det enda japanska ord
man kunde i USA...

Kyo var en av Japans allra största artister och dog i det flygplan som så
olyckligt vinklade in över ryskt territorium och störtade, eventuellt sköts
ned, på slutet av 1980-talet.

Los Indios Tabajaros (reservation för stavningen) MARIA ELENA (1964)
blev en stor internationell hit flera år innan sydamerikansk folkmusik blev
"var mans egendom". Den låg i flera månader på svenska försäljningslistan
Kvällstoppen - hela tiden mellan platserna 12 och 20.

Nancy & Frank Sinatra SOMETHING STUPID (1967)
var "årets hit" i stort sett hela världen detta år. Båda var egentligen artister på
klar nedgång, men fick med denna låt en renässans. Duon, far och dotter, ansågs
dels chic, dels väldigt bra. Franks "pånyttfödelse" räckte i stort sett hela hans liv ut,
Nancy fick ett par/tre mindre hits efter denna duett. Att producenten hette
Lee Hazlewood var knappast någon tillfällighet.

Åtskilliga "one hit wonders" (eller som Vinyl 107 kallar dem "stuprör") platsar givetvis
i en sådan här sammanställning.

Två bröder med varsin jättehit var Peter Sarstedt WHERE DO YOU GO TO, MY LOVELY
och Eden Kane BOY'S CRY. Bra låtar men ingen jättekarriär för det. För övrigt fanns en
tredje broder Sarstedt i svenska gruppen DEE JAYS i många år.

Det vimlade givetvis också av mera udda instrumentallåtar, några exempel:

THE HAREM med Mr Ackerbilk
A WALK IN THE BLACK FOREST med Horst Jankowski
IL SILENZIO med Nino Rosso
HOW SOON (ledmotivet till The Green Theatre) med Henry Mancinis orkester.....

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 2
VÄRLDENS MEST SÄLJANDE POPARTISTER

Under åren 1954 - 1987 ser bästsäljarna i USA och England ut som följer:
Siffrorna bygger på skivhandlarstatistik i de båda länderna.

U S A   ENGLAND  
antal veckor artist antal veckor artist
78 Elvis Presley 73 Elvis Presley
59 The Beatles 63 The Beatles
27 The BeeGees 31 ABBA
19 Michael Jackson 31 Cliff Richard
19 Supremes 20 Slade
       
antal låtar artist antal låtar artist
20 The Beatles 17 Elvis Presley
17 Elvis Presley 16 The Beatles
10 Supremes 09 ABBA
09 The BeeGees 08 Cliff Richard
08 Rolling Stones 08 Rolling Stones
08 Stevie Wonder    

 

Låtar med den längsta tiden på listornas förstaplats dateras framförallt till
1950-talet. För någorlunda "aktualitet" ser vi därför bara på låtar från 1960 - 1987.
Kortare "listlivstid" är givetvis en produkt av mediasamhället, fler artister,
fler skivor, snabb marknadsföring m.m.

LÄNGST TID PÅ FÖRSTAPLATSEN MELLAN ÅR 1960 - 1987, USA

Antal
veckor
Låt Artist År
10 Physical Olivia Newton-John 1981
  You light up my life Debby Boone 1977
09 Hey Jude The Beatles 1968
  Betty Davies eyes Kim Carnes 1981
  Theme from "A summer place" Percy Faith Orchestra 1960
  Endless love Diana Ross & Lionel Richie 1981
08 Night Fever The BeeGees 1978
  Every breath you take Police 1983

LÄNGST TID PÅ FÖRSTAPLATSEN MELLAN ÅR 1960 - 1987, ENGLAND

Antal
veckor
Låt Artist År
09 Two tribes Frankie Goes to Hollywood 1984
  Bohemian Rhapsody Queen 1975
  You're the one that I want Olivia Newton-John/John Travolta 1978
  Mull of Kinty Wings 1977
08 Sugar Sugar The Archies 1969
  It's now or never Elvis Presley 1960
  Wonderful land The Shadows 1962

Bland låtar med sju veckor på förstaplatsen i USA (9 stycken) finns bl.a. Beatles,
Andy Gibb och Michael Jackson representerade, men även mindre vanliga listartister
som Joan Jett (I love rock 'n' roll, 1982) och Bobby Lewis (Tossin' and turnin', 1961).

Sjuveckorslåtar i England (totalt 7 stycken) innehåller två Beatles
(From me to you, 1963 och Hello Goodbye, 1967)
men även artister som
Frank Ifield (I remember you, 1962)
och Mungo Jerry (In the summertime, 1970).

Det är ingen som helst tvekan om att Elvis Presley och The Beatles (även senare
konstellationer med Paul McCartney) är popvärldens genom tiderna största.
Detta lär inte ändrats under åren 1987 - 1999, vissa artister kan haft långliggare
under den perioden också (t.ex. Mariah Carey, Whitney Houston och "våra svenska"
Roxette, kanske Bruce Springsteen). Tyvärr finns ingen lämplig litteratur ännu
utgiven i ämnet. Eventuella sökvägar på internet vill jag gärna ha tips om.
Maila redaktionen (redaktionen@dinrost.se) om du vet !

Två alldeles säregna sviter ska jag också nämna.

BEEGEES-sviten och BEATLES-sviten, ett par perioder då dessa grupper var totalt
dominerande på USA-listorna.

Under perioden augusti 1977 t.o.m. juli 1978 (d.v.s. 52 veckor, eller ett år) låg
BeeGees och Andy Gibb 15 respektive 12 veckor på USA-listans förstaplats med
diverse låtar. Gibbfamiljen prenumererade alltså på förstaplatsen inte mindre
än 27 veckor av 52 - ett svårslaget (jag skulle vilja säga oslagbart) rekord!

BEATLES-sviten är inte lättare att slå den. Under perioden februari 1964 t.o.m.
maj samma år låg Beatles som USA-etta med I want to hold your hand, 7 veckor,
She loves you, 2 veckor, och Can't buy me love, 5 veckor. Totalt 14 veckor i följd
som etta med tre olika låtar. Veckan den 1-7 april låg man dessutom som
nr 1, 2, 3 och 4 på försäljningslistan.
Den man som bröt Beatles svit var gamle "Satchmo", Louis Armstrong, med "Hello Dolly".

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 3
"ONE HIT WONDERS"

Kategorin "one hit wonder" är vanlig på 60-talets poplistor. Här en liten genomgång
från september 1965.

Kvällstoppen 14 september:

Rolling stones hade haft en smärre hit med sin cover av Drifters "Under the boardwalk"
i England. I Sverige tog en ganska okänd grupp, the Yardleys från Lidingö, sig an låten.

De gjorde en ganska Stones-influerad version (cover på cover med andra ord), som
via Tio i topp slog sig in på försäljningslistan. Denna vecka 7:a, sedan som bäst till
4:e platsen. Sedan hörde vi inte mera av den gruppen.

I England samma vecka ses instrumentalister som Marcello Minerbi och Nini Rosso
för den enda "turen" på listan. Även Horst Jankowskis "Schwarzwald" (A walk in
the black forest) låg där då. Enda hiten i England men megastor i Tyskland under
många år. Rossos "Il silenzio" var på väg upp, de andra ned.

I England gick den 23 september komikern Ken Dodd upp som etta med den ganska
vidriga tårdryparen "Tears", hans enda större hit (vill någon, mot förmodan, lyssna
på eländet har jag, skam till sägandes, ett ex. av singeln). Hans övriga skivor sålde
relativt bra, men nådde inte listorna.

Sonny Bono hade en solohit med "Laugh at me". Som solist skördade han inga större
lagrar i övrigt - men samtidigt ligger hans och Chers "I got you babe" och Chers
solodebut (tror jag väl?) "All I really want to do" på listan. Ett framträdande i BBC:s
Top of the Pops gav dessutom draghjälp.

Kvällstoppen den 28 september får en stark nykomling med Downliners sect
"I got mine". Ett rätt mediokert engelskt band som egentligen bara lyckades i
Sverige men fick en renessans i 70-talets England som "det allra första punkbandet".
Just "I got mine" var en halvtaskig countrylåt. Sedan lyckades deras sopiga cover
på Elvis redan urusla låt "Little Egypt" av oförklarliga skäl slå sig upp på listorna
härhemma. Till den minns(?) jag min allra första fylla, whiskey och mörköl på
höstfesten på Törnskogens IP. Det var tider det.... inte...

Jag började föra liststatistik 1964. Det året och en del av 1965 har jag kvar.
Sen finns en lucka till 1967. Alla listor efter 1967 är mina egna tyckanden.
Vissa udda låtar och artister kan vara intressanta, ärligt talat kan jag se titlar
idag som jag inte kan associera till en melodi, det var väl "one-hit-wonder"-typ på dem.

Ett litet smakprov på en av dessa listor, 7 juni 1967:

  1. Traffic "Paper Sun" Traffic hade f.d. Spencer Davies sångaren Stewie Winwood
    som förgrundsfigur, och var rätt stora.
  2. "There goes my everything" med Engelbert Humperdinck. Smörsång, fast rätt bra.
    Finns som religiöst pekoral :"Han är min sång och min glädje".
  3. Aretha Franklin med en sina allra bästa låtar "Respect". Originalet gjordes av
  4. Otis Redding. Arethas version var ledmotiv i Julia Roberts andras stora film,
    efter Pretty Woman, "Mystic Pizza", i Sverige märkligt omdöpt till Tre tjejer.
  5. "Groovin" med Young rascals, som med stigande ålder raderade bort Young
    och sedan fortsatte somThe Rascals.
  6. The BeeGees med "New York Mining disaster 1941". En av gruppens allra bästa
    låtar då gruppen var som allra bäst - före kastratylandet på 70-talet.
  7. Paul Revere and the Raiders "Him or me - what's it gonna be". En av de bästa
    rockgrupperna, höll på länge och hade en hel del hits.

Ja, det räcker nog så för denna gången. Det var min musiksmak då, och faktiskt
tycker jag låtarna håller än idag - även Engelbert Humperdincks.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 4
POPENS FÖRSTA "RIKTIGA" ÅR

1954 kan nog betraktas som popens första "riktiga" år. Då slog Chuck Berry igenom,
visserligen bara lokalt, och rockmusiken tog ett gigantiskt steg framåt.

Chuck Berry föddes 1926 och var redan 1944 ett fall för ungdomsvården. Ett fall av
godo, visade det sig, eftersom det var där han lärde sig spela gitarr.

Chuck (eller "Chucken" som Jerry Williams säger) blev bekant med Muddy Waters,
och fick via honom en hjälpande hand in på klassiska Chess Records. Resten är
historia. Hans första skiva var Maybellene, 1955. Den gav honom det nationella
genombrottet, och han radade upp hit efter hit de närmaste åren: Roll over Beethoven,
Johnny B Goode, Rock and roll musik
… På scenen uppmärksammades han för sin
originella "koreografi", - duck walk – och hans egenhändigt skapade gitarrstil,
som bildade skola för hela den s.k. Merseyvågen och inte minst för
Stonesgitarristen Keith Richards.

Kring 1960 avtog Chucks popularitet, hans gamla liv som "jailbird" han ifatt honom.
Två års fängelse efter, som det sägs, tveksamma domar. När han kom ut igen,1963,
hade världen upptäckt Chuck Berry. Tack vare Beatles, Stones och flera andra gruppen
var han kultförklarad. Själv drogs han med i vågen. Memphis Tennessee, 1963 blev
en monsterhit, sedan kom No particular place to go (ny text till den gamla låten
Schooldays) och Promised land (den senare sorgligt nog lustmördad av Elvis i
slutet av dennes karriär). Sedan sjönk han i glömska. Hans största hit uppväckte
honom 1972, den bedrövliga, av en del ansedd som humoristiska, My Dingaling
som just handlade om den… men Chuck var i alla fall "back in business" - och håller
på ännu. Så sent som 1997 var han i Sverige tillsammans med två andra gamla
rockklassiker, Jerry Lee Lewis och Little Richard. Och de gamla låtarna håller än –
och kommer att göra det länge, länge.

Nerslag på listorna 1954

Årets första jättehit var "Oh mein papa" i England med Eddie Calvert och i USA med
Eddie Fisher. Stora namn på listorna var i övrigt Doris Day, Perry Como, Rosemary
Clooney, Frank Sinatra och The Cordettes.

Moondog - Alan Freed, mannen som förde ut rockmusiken

Första januari 1954 arrangerar disc jockeyn Alan Freed för första gången utanför
sin hemstad, Cleveland, Ohio, en stor konsert, the Moondog Coronation Ball i
Newark, New Jersey. Med artister som the Clovers och Muddy Waters drog man
jättepublik. I september börjar Freed på WINS, en radiostation i New York.
Showen från dj-tiden i Cleveland, Moondog's rock and roll party tar han med
sig – och den svarta musiken får sitt definitiva genombrott även i det vita USA.
Namnet "Moondog" fick han dock skippa på grund av kontraktsskäl – men Alan
Freed var musikens främsta förespråkare och fortsatte arrangera mängder av
turnépaket – med bland andra artister som Fats Domino och Joe Turner. Han
blev också ansvarig för Coral, Deccas r&b-märke, 1955.

Freed var ett stort namn i branschen, men 1965, vid en ålder av 42 år dör han
som en följd av alkoholism i Palm Springs.

Alan Freeds liv slutade i misär. Han anklagades och fälldes för mutbrott, att ha spelat
vissa skivor mot betalning från artister och skivbolag, i den s.k. Payolaskandalen, 1960.

En film om Moondog, "American Hot Wax" gjordes 1978 med artister som Chuck Berry,
Jerry Lee och Screamin' Jay Hawkins. Jag har inte sett filmen, men den tilldelades i
alla fall ingen Oscarstatyett…

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 5
RADIOPIRATERNA - DEN SVENSKA MUSIKHAUSSENS VAGGA?

TIO I TOPP startade som en reaktion på Radio Nord och Radio Syd, våra stora
och revolutionerande radiopirater. (En parallell fanns i England, Radio Caroline
sände från engelska kanalen, med bra ljudkvalitet även här). Pirat var naturligt,
man låg på internationellt vatten, utanför Nynäshamn respektive i Öresund – och
sändningarna var olagliga, liksom Caroline – BBC var liksom Sveriges radio
monopolföretag - och även om deras saga blev kort ändrade man svenskarnas
radiovanor totalt.

Sveriges Radio införde, under Tage Danielssons tid som underhållningschef,
melodiradion. Ungdomarna fick sina egna musikprogram – en halvtimme varje
vardag i form av Pop Nonstop och Claes Burlings "Rock…+årtal", efter några år
namnändrat till "Pop..+ årtal" (med signaturmelodin "In the mood" med "The Hawk",
d.v.s. Jerry Lee Lewis). Och så Tio i topp varje lördag från 1961 (kuriosa: Första
tio i topp-ettan var "I'm gonna knock on your door" med Eddy Hodges).
Tio i topp sändes från två svenska städer – den ena var alltid Stockholm, där
lokalen var Industrisalen vid Östermalmstorg där jag faktiskt två gånger var
med och tryckte på mentometerknappar. De första programledarna var Carl-Eiwar
från Nalen och en ung Lill Lindfors. Sommartid kördes en ambulerande variant,
"Sommartoppen", där Pekka Langer besökte en ort som röstade fram den veckans
lista. Tio i topp avslutades 1974, medan Sommartoppen ännu finns i etern.
Radioutbudet innehöll också Kvällstoppen, en försäljningslista som presenterades
av Rune Hallberg varje vecka. Denna lista var ett direkt svar på Radio Nords
försäljningslista och togs fram på samma sätt, genom statistik från utvalda
skivaffärer, samma metod som för dagens listor.

När väl ungdomsmusiken kom in i mediat Sveriges Radio fick även TV en dos.

Kersti Adams-Ray och tidigare nämnda Claes Burling höll i ett live-artistprogram
"DropIn" som sändes från Karlaplansstudion. Här presenterades The Beatles 1963.
Konsertbilder och ljudupptagningar var så sensationella att George Martin vid sin
utgivning av gammalt Beatlesmaterial 1994 till en del använde sig av detta
svenska material, både på CD och video.

Ljudspåren ligger på "The Beatles Anthology" 1 disc 1 spåren 30, 31, 32, 33 och 34.

Låtarna:
I saw her standing there
From me to you
Money
You really got a hold on me
Roll over Beethoven.

Producent: Claes Burling Ljud: Hans Westman Inspelningsdag: 24 oktober 1963.

Sveriges ställning som popmusiknation, vågar jag påstå, startade här. Tacka radiopiraterna för det..

Idag finns reklamradion överallt – på gott och ont. Sverige var näst sist i
Europa att legalisera reklamsändningar – endast Albanien kom efter.
Den kanal vi unga på 60talet lyssnade mest på förutom Radio Nord var
Radio Luxemburg (208 on the MW) som under 1999 lades ned. Någon form
av renässans och nystart är lovad till detta år. Annars har Radio Luxemburg,
som RTL, tagit kommando över Europas TV-nät. Branschen förändras oerhört snabbt.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 6
ROCK 'N' ROLL - NÄR ??

Det sägs att den första rocklåten var Bill Haley's (1925-1981) "Rock around the clock",
ledmotivet från filmen "Blackboard Jungle (Vänd dem inte ryggen) f.ö. med manus av
Evan Hunter, alias för Ed McBain, från 1955. Fast låten kom ut året före, utan att slå.
Den första rocklåten att nå en stor vit publik av en vit artist, kanske, men rocken var
långt ifrån ny. Inte ens bland vita artister, som vi snart ska se.

Svarta artister hade gjort rocklåtar tidigt. Fats Domino (f. 1928) gjorde "The fat man",
1949 och han var i sin tur inspirerad av Louis Jordan (1908-1975) som med sin grupp,
"Tympany Five" gjort r&b-låtar som "Let the good times roll" flera år tidigare, samt
av Professor Longhair (HR Byrd 1918-1980) som med grupperna "Four Hairs Combo"
och "Professor Longhair and his Shuffling Hungarians" gjorde skivor för bolaget
Star Talent. Under namnet "Roy Byrd and his Blues Jumpers" gjorde han skivor som
"She ain't got no hair" för Mercury. Ändå var väl Byrd mera en lokal förmåga – men
kan vara en av inspirationskällorna för Roger McGuinn och hans grupp – "The Byrds",
en mera "klar" inspiration har "The Band" (under vissa tider Bob Dylans kompgrupp)
tagit, de har nämnt Professor Longhair och hans New Orleans-r&b som en av sina
allra främsta källor.

En annan rockartist, den jag antydde ovan, är countrymusikens allra största Gud,
Hank Williams. Hank (1923-1953) har jag tidigare presenterat i "Stars way to heaven".
Han gjorde mängder av rockabillylåtar, framförallt är "Honky tonkin' " från 1947 en
milstolpe, liksom "Move it on over" och "Jambalaya" – den senare även en jättehit
med tidigare nämnda Fats Domino, och även med den då 14-åriga sångerskan
Brenda Lee, 1959.

Rock som vi fått lära oss den är vit rock. En ofta mycket klen variant av de
mestadels svarta originalen. Bill Haley var en mycket kompetent countrysångare,
knappast någonting mer, och de första vita rockarna av klass, efter Hank Williams,
dröjde till mitten av 1950-talet, då ett litet bolag i Memphis, Tennessee,
SUN RECORDS, presenterade nästan samtidigt Carl Perkins, Jerry Lee Lewis,
Elvis Presley, Roy Orbison, Johnny Cash (en mycket bättre rocksångare än de
flesta förstått) och Charlie Rich. Resten är historia…

Tyvärr lyckades en riktig nolla som Pat Boone slå igenom med mesiga versioner
av svarta artisters låtar – men det är en helt annan, sorglig, historia.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 7
NÄR BEATLES ERÖVRAR VÄRLDEN .....

Jag har alltid varit intresserad av musik - med det menar jag pop och country.
Beatlesvågen startar 1963. Då, vid 15 års ålder tog jag till mig den - och allt
omkring, fullständigt okritiskt. Allt kring Beatles och Liverpool; Merseypopens
grupper, Beatles, Gerry & the Pacemakers, Searchers, Merseybeats...
Newcastlegruppen The Animals var väl ändå mina stora favoriter, så fanns
London med Rolling Stones, irländska Them med sångaren Van Morrison,
Spencer Davies Group med sångaren Steve Winwood (sedan i Traffic) ...alla...

USA-popen var lite mjäkigare. Det stora namnet, Beach Boys kunde i sina bästa
stunder konkurrera med brittpopen - men den riktiga höjdaren i mina öron var
Phil Spector med sitt speciella ljud "the wall of sound" som självdog när man
försökte göra stereo av det. I mono var det helt enormt - lyssna på Ronettes,
Crystals, Cher, Righteous Brothers, Ike & Tina Turner, Bobby Soxx... Tamla
Motown från Detroit (motor town = motown) gav oss Marvin Gaye, Supremes,
Impressions, Martha and the Vandellas, Stevie Wonder, The Jackson Five, med
Michael Jackson som lillebror i gruppen (och familjen) och mängder av andra.

I Sverige kom HepStars med Svenne Hedlund och Benny Andersson, Tages med
Tommy Blom, numera DJ på Vinyl 107, Mascots, som gick igenom en fullständig
metamorfos och blev grunden till Fria Proteatern, Fabulous Four med Lalla Hansson...
man kan hålla på hur länge som helst.

Jag bokförde allt. Tio i Topp, Kvällstoppen, Engelska NME:s och MelodyMakers
Top 20 listor, Billboards Top 20, diverse svenska tidningars topplistor, främst
BildJournalen och Stockholmstidningen.tyvärr har jag inte så mycket kvar, men en del.

Dessutom fabricerade jag mängder av egna favoritlistor. En del av alla dessa listor
ska jag återkomma till vartefter. Varför inte börja med den mest historiska
topplista som någonsin funnits? Den klassiska Billboardlistan från den 1 april
1964. Beatles hade strax innan varit i USA och lagt hela Nordamerika inför sina
fötter. Nu syntes det på skivförsäljningen. Varken förr eller senare har någon
grupp/artist så totalt dominerat världens största skivmarknad. Läs och begrunda:

1. The Beatles - Can't buy me love

2. The Beatles - Twist and shout

3. The Beatles - She loves you

4. The Beatles - I want to hold your hand

5. The Beatles - Please please me

6. Terry Stafford - Suspicion

7. Louis Armstrong - Hello Dolly

8. Betty Ewerett - It's in his kiss (The shoop shoop song)

9. Bobby Vinton - My heart belongs to only you

10. Dave Clark Five - Glad all over

Som mest en och samma vecka lär Beatles haft 17 titlar på Topp 100, bland
annat de för tyska marknaden inspelade "Sie liebt dich" och "Komm gibt mir
deine hand"...Allt de gjorde köptes. Var jag okritisk gällde det i minst lika
hög grad USA:s skivköpare.

Veckan kring 1 april 1964 var Beatles 1:a på svenska försäljningslistan Kvällstoppen
med "Can't buy me love" och 3:a med "All my lovin'", etta på tio i topp, engelska
NME och engelska Melody Maker - alla med "Can't buy me love". Peter & Gordons
"A world without love", skriven av Lennon-McCartney var samtidigt femma på de
engelska listorna. Beatles var stora, listmässigt var detta deras mest glansfulla
period. Musikmässigt hade de ännu inte på långa vägar nått sina höjder.

Innan Beatles blev kända levde man några år i Hamburg. De spelade där på
m.e.m. obskyra klubbar. Den av flickorna mest "betittade" i gruppen var
basisten Stuart Sutcliff, en konstnärssjäl som egentligen inte alls var någon
musiker. Men Beatles var ett kompisgäng utan högtflygande ambitioner, och
Stuart var en i gänget. Stuart stannade i Tyskland när Beatles första gången
vände hem, 1961, och dog av en stroke vid knappa 22 års ålder, 1962. Se gärna
den utmärkta filmen "BACKBEAT" som huvudsakligen handlar om Stuart, men
också täcker hela Beatles tyska tid.

Sångaren Tony Sheridan fanns också i Hamburg och använde då och då Beatles
som kompgrupp. I värsta Beatlesfebern, 1963, 1964 gick även "hans" låtar in
på listorna. "My Bonnie" och "Ain't she sweet" blev stora hits, inte minst i Sverige.

När Beatles flyttar hem "för gott" 1962 är de redan upptäckta av George Martin
och Brian Epstein. Tyvärr för trummisen Pete Best, anses han inte hålla måttet,
utan byts ut mot Richard Starkey, från ett annat band i Liverpool. Han hade
vikarierat i gruppen några gånger redan i Hamburg och var väl känd av de andra.
Ringo Starr, som hans artistnamn lyder, tog en säker plats i Beatles.

Med dunder och brak slog Beatles igenom. Första singeln, "Love me do" blev
kanske ingen jättehit, men letade sig i alla fall in på Top 20, men sedan!!!

Från andra singeln, "Please Please me" gick i princip allt upp i topp. Man turnerade
bara några få år, men släppte skivor in i 1970. Då blev "Let it be" den sista
seriösa utgåvan som nådde toppen i USA, i England blev den som bäst "bara"
tvåa. Samma år, den 9 april, lades gruppen officiellt ned. Samlingsskivor har
sedan kommit i en aldrig sinande ström - många trix har använts, som samlar-
utgåvor i röd, blå, vit och grön vinyl. De tre samlingsCD:boxarna med tidigare
outgivet material som kom under 90-talet innehöll en del av intresse, men var
nog mest till för inbitna samlare..(jag har alla tre..).

BEATLES I SVERIGE

Beatles ville ge sig ut i världen. Som första land valde man - Sverige...

1963 dök de upp och gjorde radio och TV-inspelningaar. "Drop in" med Kersti
Adams-Ray finns med på filmmaterialet BBCgav ut häromåret. Delar av radio-
inspelningen finns med på CD:na med samlingsmaterial.

Deras två första konserter i Sverige hölls i Karlstad den 25 oktober 1963.

Som alla shower vid denna tid var speltiden kort- tjugofem minuter, ungefär.
Diskussionen stod om den höga volymen och det långa håret. Men också
om spelglädjen, charmen och humorn. Förutom hos NWT, Karlstads egen
lokala "drake", som inte hade förstått någonting av det som bjöds, utan
ansåg att de andra banden (alltid minst tre band på en gala anno da zumahl),
t.ex. Ken Levy & the Phantoms, citat ..."spelade ut dem genom reservutgången
på bakgården musikaliskt sett". Ack, ja - den recensionen blev en klassiker.

Förresten var gruppens gage 2.900 kronor per konsert.
Jämför det med senare års arvoden..

26 oktober på Tennisstadion i Stockholm. Två konserter kl 17 och kl 20.
Huvudaffischnamnet var Joey Dee & the Starliters, med var också Jerry
Williams (som spelat med Beatles några gånger i Tyskland), The Violents
och holländska Suzie (hon med "Johnny loves me"). För övrigt hette det inte rockgala.
Detta var twistens stora år, alltså var det en "twistgala".

Tjejerna var som galna och nästan forcerade scenen, en försmak av vad som
komma skulle när gruppen blivit världsstjärnor. Och tidningarna lyfter fram
Beatles. Både musikaliskt och i "charmhänseende".

Söndagen den 27 oktober var det Göteborgs tur. Tre konserter samma dag!
En konsert i Borås och en i Eskilstuna de följande två dagarna kompletterade
programmet. I Göteborg började Trio me Bumba med att spela sin hit
"Spel-Olles gånglåt". Så fjärran gårdagen var!

I Borås var Sven-Ingvars ett av förbanden. Här var bifallet till the Beatles
det starkaste under hela turnén.

I Eskilstuna gjorde gruppen sin nionde och sista konsert på turnén. Här var
Jerry Williams med igen. Rubriken i Kuriren nästa dag lånar jag gärna:
"Stjärtvickande rörmokare och långhårigt twistgäng fick flickorna att skrika".
Och så - igen: "Beatles charmade säkert de flesta"... Charm synes varit
Beatles starkaste sida. På sikt blev det iallafall musiken!

Dagen därpå spelas det tidigare nämnda "Drop-in" programmet in. Sedan
åker Beatles hem. För att återvända året därpå, 1964. Som världsstjärnor.

USA-turnén på våren. Världsturnén där den sjuke Ringo en period ersattes
av Jimmy Nicols, senare i svenska Spotnicks. Filmen "A hard days night"
som någon intelligent filmdöpare i Sverige kallade "Yeah Yeah Yeah".

28 juli 1964 landar gruppen åter på Arlanda. Kaos rådde. Fansen invaderade.
Samma dag spelar man på Hovet i Stockholm. Två konserter, lika många
dagen efter. Första konserten varje kväll drar 6-7000 åskådare, den andra
kanske hälften. Förband som Streaplers och Mascots fick chansen att sola
sig i världbandets glans.

För de fyra konserterna 1964 fick gruppen ca 100.000:- Jämfört med året
innan då nio konserter totalt gav c:a 26.000:-.

Beatles som grupp kom inte tillbaka till Sverige något mer. Men institutionen
Beatles rullar ännu på - kanske lika stark i dag som någonsin!

(Huvudkälla: "Beatles i Sverige" utgiven av The Beatles Information Center i Stockholm, 1993)

THE BEATLES

George Harrison, född i Liverpool 25.2 1943, sologitarr
John Lennon, född i Liverpool 09.10 1940, kompgitarr, mördad i New York 8.12 1980
Paul McCartney, född i Liverpool 18.6 1942, basgitarr (I Hamburg: gitarr)
Ringo Starr, född i Liverpool 7.6 1940, trummor från 1962
Stuart Sutcliff, född i Edinburgh 23.6 1940, basgitarr, död i Hamburg 10 april 1962
Pete Best, född 1941 i Liverpool, trummor till 1962

Gruppen startades av George Harrison, men teamet Lennon/McCartney blev
snart dominerande. Dessa tre var "ursprungsbeatlarna" och med hela vägen.
Lennon mördades på öppen gata i New York 8 december 1980,
skjuten av Marc Chapman.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 8
GRUPPERNA I SVERIGE

Svenskt 60-tal var en explosion i musik. Våra folkparker invaderades av en popvåg
utan motstycke vare sig förr eller senare.

Allt var långt ifrån bra, men mycket var det - och mycket står sig ännu.

Band som HepStars, Shanes, Flamingokvintetten, Sven Ingvars, Sten och Stanley
samt Streaplers var alla från början popband. De överlevde det dalande intresset
på 70talet genom att övergå till svensktopps- och sedermera dansbandsmusik.
Som någon form av musikaliska reliker turnerar fortfarande band med dessa namn
landet runt - kanske inte alltid med originalmedlemmar, men med ett gediget
musikaliskt kunnande, som kanske kunde använts på ett bättre sätt ...

Tages erkändes senare långt utanför Sveriges gränser för sin höga musikaliska
kvalitet (då får man väl räkna bort debutsingeln, "Sleep little girl"..) men slutade
på 1970-talet, dels på grund av Tommy Bloms något spektakulära avhopp till
scientologikyrkan, dels därför att den internationella lanseringen misslyckades.
En tänkt turné i England blev inte av - väl i England saknades arbetstillstånd,
och bandet lämnade inte hamnen...

En comeback, 1970, under namnet Blond (icke identiskt med en senare konstel-
lation med detta namn) lämnade föga spår. Gå in på AMG på nätet (se våra länkar)
och läs de lyriska ord denna amerikanska musikwebbjätte har över Tages!

Mängder av svensk musik, höll redan då en förbluffande hög kvalitet. Göran
Lagerberg i Tages, Benny Andersson i HepStars och Björn Ulvaeus i Hootenany
Singers har utvecklats vidare, låtskrivarna i bandet Mascots från Stockholm
(som, ärligt talat, inte lät något vidare på skiva) fortsatte i Fria Proteatern,
en av proggvågens allra främsta grupper.

I Sollentuna hade vi Shivers med Terje Cambrand (Gul & Blå) som sångare - de
var knappast kända utanför kommunen, men vi hade också Ola & the Janglers.
Ola Håkansson (ingen släkting) bodde i Edsberg och blev tidigt en lokal kändis.
Den ursprungliga gitarristen Christer Idering (bror till Gunnar i Mascots) ersattes
1966 av Claes af Geijerstam (Clabbe" rakt över disk") som fick uppleva det unika
att gå upp på Billboards Top 100 med en cover av Chris Montez-låten "Let's dance",
1968, långt före Abbas och Roxettes dagar.

På tal om Billboardlistan fanns ju Slamcreepers från Vansbro, som vann popbands-
tävlingen 1966. Björn Skifs med band fortsatte sedan som Blåblus på 1970-talet
och gick (under namnet Blue Swedes) upp på första platsen på USA-listan med
"Hooked on a feeling". Men det är egentligen en annan historia.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 9
60-TALET: WOODSTOCK

1969.

Popens största år.

Woodstockfestivalen den 15 - 17 augusti var kulmen. Sedan kunde det bara gå bakåt...

Världens dittills största popgala samlade alla stora artister. Samtidigt visade den en
osminkad sanning - nästan alla var på väg utför.

Droger och hårt liv hade knäckt många redan då. För artister som Janis Joplin och
Jimi Hendrix var det bara en tidsfråga. Hösten 1970 dog båda av sitt missbruk, med
bara två veckors mellanrum.

John Sebastian kan knappast vetat om att han var i Woodstock, flera andra artister
kan ha samma "upplevelse"...

Många sekvenser ur konserten visas i filmen "Woodstock". Mycket är bra musik, ännu
mera är bara patetiskt, fruktansvärt patetiskt.

1999 firades Woodstock med en 30-årsfest. Flera konserter var planerade, bland
annat i Tyskland, där man dock fick ställa in på grund av bristande publikt intresse.

I år (1999) ger också postverket i USA ut ett frimärke - bilden är en hand som håller
en gitarr, dekorerad med en duva.

Woodstock 1969. Rätt konsert, fel tid.

Flower power med sin utslätade musik och flummiga fredsbudskap (men: se "Hair"
om ni inte gjort det!) hade tagit över.

Tio år efter flygkraschen då Buddy Holly, Big Bopper och Ritchie Valens dog - och
även, enligt Don McLean "the day the music died", dog verkligen musiken på ett
överbefolkat fält på Max Yasgurs farm i Woodstock.

400.000 åskådare, alla amerikanska toppartister.
Ändå blev det, med facit i hand, så oerhört fel...

P.S.
Detta skrivs efter Woodstock-revivaln i juli 1999.
Flera dagars artistuppträdanden slutade med en kalabalik utan motstycke i pophistorien.
Scen och omgivning sattes i brand av den urflippade publiken. Var Woodstock 1969
början till slutet var Woodstock 1999 en definitiv spik i kistan. Deltagare och publik,
de flesta inte ens födda 1969, tillintetgjorde festen, förvandlade den till ett totalt fiasko.
Woodstock bör nu få gå till hävderna. För gott.
DS

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 10
UDDA NEDSLAG PÅ LISTORNA

En del udda nedslag på listorna kan kanske vara på sin plats.

Cliff Richard är en fullständigt unik artist. I och med sin listetta kring nyåret
2000 är han den enda artist som listplacerats under sex decennier! Från 50 talet,
via 60, 70, 80, 90 till 00-talet. Förmodligen oslagbart? En liten titt på tre aprillistor
med fem års mellanrum: 1963 låg han 8 med "Summer Holiday", 1968 på första
plats med "Congratulations" och 1973 sjua med "Power to all our friends". (BBC:s Top 20).

Udda låtar har jag varit inne på förut. Här några till. I juli 1963 låg Wink Martindale
på åttonde plats på BBC Top 20 med "Deck of Cards", en musiksatt monolog om en
i kyrkan kortspelande soldat. Originalet är dock T Texas Tylers. Har du Radio Vinyl
spelas Martindale's version minst ett par gånger i veckan numera. En annan,
kanske ännu mera udda låt, är Hotshots reggaeversion av Royal Guardsmen's
"Snoopy vs the red baron". I juli 1973 nådde den femte platsen på BBC's lista.
Vi borde inte heller glömma det som ofta kallas världens första rap-låt,
Napoleon XIV:s "They're coming to take me away, haha", en fullständigt
osannolik historia som nådde världens topplistor, och även vår svenska, 1966.
Jerry Samuels, som han hette "på riktigt" blev ett rejält "stuprör", en hit, inget
mer, trots att han sedan gjorde en hel LP med Tom Lehrer-material.

Känner ni igen artisternas namn?

20.5 1946 föds Cherilyn Sarkasian La Pier i El Centro, Kalifornien.
Resten är historia! Fast då kallar hon sig Cher.

3.11 1948 (ett alldeles utmärkt år för övrigt) föds en flicka som får heta
Marie Mc Donald Mc Laughlin Laurie. Hennes första hit, 1964, blir "Shout",
under det betydligt kortare namnet Lulu.

7.11 1943 föddes Roberta Joan Anderson i Alberta i Canada. Stora hits som
"Both sides now" och "Big yellow taxi" samt Polarpriset har givit Joni Mitchell
en plats i pophistorien.

9.11 1938 föds min specielle male-favouriteartist, James Marcus Smith i Houston,
Texas. Han tog sig först artistnamnet Jet Powers och gjorde en Elvis-demo 1958.
Flyttade till England och får hits som "Hold me", "Maria" och "Somewhere",
de båda senare ur West Side Story. Mest känd blir han dock för att spräcka
byxorna i sin scenshow. Då var artistnamnet P.J. Proby. Still going strong.

Ett datum att komma ihåg är den 3.9 1967. Då avlider Woody Guthrie, inspiratör
för en hel folksångargeneration med namn som Tom Paxton, Peete Seeger,
Phil Ochs och Bob Dylan.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 11
POPENS INTRÄDE PÅ SVENSKA LISTOR

När spelades pop och rock i någon som helst utsträckning först på Sveriges Radio?

Lokalradion i Örebro presenterar svenska listlåtar i sitt program BACKUP.
Från deras webbsidor har jag stulit följande kalenderuppgifter.

Rockens genombrott kom ju med "Rock around the clock". Under femton veckor,
från den 16.10 1955, var denna låt med Bill Haley & his Comets den mest
spelade i radion. Den 29 januari året efter började en ytterligare 4-veckorsperiod
med samma etta.

Efterföljaren, Tennessee Ernie Ford med "Sixteen tons" är också en stor
klassiker i pop/country-sammanhang.

Sveriges första rocksångare har han kallats. Nu snart aktuell med en revy på
sina bästa låtar i Stockholm. Owe Thörnqvist talar jag givetvis om. 1957 i
februari och i sju veckor var han, tillsammans med Ulla-Bella, listetta med
den kluriga låten "Titta, Titta". Eftersom jag idag befinner mig i skolmiljö
kan jag se en viss aktualitet i texten, 43 år senare…

1958 har popmusiken nästan tagit över helt. Pat Boone (jag vet jag uttryckt
negationer om honom förut, dessa kvarstår) låg etta hela februari - mars med
"Love letters in the sand", och efterträds av den betydligt fräschare artisten
Paul Anka med sin klassiker "Diana". Vår egen svenske rockkung, som han väl
var då, Little Gerhard låg under året etta i hela sjutton veckor med "Buona Sera",
i original gjord av Louis Prima. Årets sista dag når Elvis Presley sin första listetta
i Sverige, med "King Creole", det blev några till under åren…

1959 kommer Kingston Trio med allsångsstandardlåten "Tom Dooley" kring
Valborg och i november blir Cliff Richard etta med "Living Doll".

Bland andra jätteklassiker under femtiotalet kan man nämna (mer eller mindre
popkaraktär på dessa) 1950: Anton Caras med ledmotivet ur Tredje mannen,
"Harry Lime Theme" och Nat King Cole med "Mona Lisa", den låt som
Conway Twitty också hade en jättehit med, men 1959.

Patti Page gjorde 1951 en av många versioner av "Tennessee Waltz" som
samtidigt trängdes på listorna. Vi minns väl bäst Alma Cogan och henne
60-talsvariant (annars finns en helt underbar version med Emmylou Harris,
bara så ni vet). Tidigare nämnda Nat King Cole (en av mina absoluta favoriter
"alltime") gjorde "Too young" (travesterad av Povel Ramel senare under
namnet "För dum"). Och detta var Snoddas Nordgrens år. Bandyspelaren
som Lennart Hyland lyfte fram i rampljuset, med "Flottarkärlek", en osannolik succé.

1953 kom en klassisk listetta. Inte för låten, kanske, men för artisterna.
"Vaya con Dios" med Les Paul och Mary Ford. Les Paul var mannen som
uppfann elgitarren. Han dog ganska nyligen i en ålder av drygt åttio år.

Louis Armstrongs "Mack the Knife" och Doris Day med "Que sera sera"
förgyllde båda året 1956. Från 1957 kan vi nämna Harry Belafontes klassiker
"Banana Boat Song (Day-O)".

Och, inte minst, 1959: Chris Barber med "Petite Fleur". Ni som läst DR:s
skivrecensioner vet att Chris, hans tidigare bandmedlem och senare skifflekungen
Lonnie Donnegan samt Van Morrison gjorde en revival med gladjazz, blues och
skiffle, live, 1999.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 12
POPJUBILARER ÅR 2000

Tre av popvärldens allra största föddes 1940 och fyllde, i ett fall skulle ha fyllt,
sextio år år 2000.

JOHN LENNON
Den 9 oktober 1940 föddes John Winston Lennon. Mellannamnet tog han så
småningom bort, när John Lennon mördades hette han John Ono i förnamn – men
det är en helt annan historia. Som en av de tre ursprungliga medlemmarna i
Beatles hann han skaffa sig mycken ära och berömmelse, fast väldigt mycket
om John Lennon uttalades om mannen efter Beatleseran, samlivet och äktenskapet
med den några år äldre Yoko Ono (bara en sån sak!) diskuterades livligt. Lennon
fortsatte dock att gå sin egen väg och hans musikaliska höjdpunkter kom, utan
tvekan, efter Beatlesperioden.

RINGO STARR
En annan av Beatles, den senast inkomna i gruppen, Richard Starkey, med artist-
namnet Ringo Starr, gjorde däremot i stort en "omvänd" karrriär. Som Liverpools
mest erkände trumslagare blev han attraktiv för Beatles när Pete Best inte ansågs
hålla måttet för en skiv- och artistkarriär. Kanske är det lite svårt för oss vanliga
dödliga att förstå Ringos storhet, enligt ett utmärkt reportage i senaste numret av
BeatlesBulletinen var Ringo en idol bland idoler – i Beatles blev han den mest
namnkunnige medlemmen i gruppen bara genom att komma dit. Därmed sagt att
trumslagaren Ringo Starr är en mycket bättre musiker än hans rykte senare sagt.
Däremot blev Ringo aldrig någon sångare – i en enda hitlåt var han försångare
(Yellow submarine), i övrigt blev det max ett spår per Beatles-LP. Att hans solo-
country-LP möttes av en del intresse ska dock inte förringas, som Beatle testade
han bl.a. Buck Owens gamla hit "Act naturally" med ett ganska gott (i alla fall
intressant) resultat.

Ringo har gjort en hel del efter Beatlestiden, några ganska taffliga skådespelar-
insatser, några ganska bra säljande album och framförallt några turnéer med andra
artister. Bland annat The Bands slutturné och George Harrisons Sri Lanka-projekt
hade Ringo som deltagare. Nämnde George Harrison får just nu hjälp av båda
tidigare kollegorna, Ringo och Paul, med sin nya skiva. Ryktet sa något om en ny
Beatlesskiva i samma tagningar, därav lär det troligen inte bli något. "Free as a bird"
och "Real love" från antologierna 1996 framstår mer och mer som undantag.

NANCY SINATRA
Hennes far debatteras i maffiasammanhang ännu idag trots att han är död. Nancy
Sinatra har haft ett omväxlande liv, troligen. Nu är även hon sextio år fyllda.
"These boots are made for walking" blev hennes enda stora singel som soloartist,
"Something stupid" i duett med pappa blev en total monsterhit världen runt, och
"Things" i duettt med Dean Martin blev en någorlunda hit. Ledmotivet till Bondfilmen
"You only live twice" nådde listorna ingen jättehit. Så det är ganska tyst om Frank
Sinatras dotter Nancy numera.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 13
LITE OM DEN FÖRSTA TIO I TOPP-LISTAN

Den 14 oktober 1961 sändes den första Tio i Topp-listan. Trots att Radio Nord ännu
sände i nästan ett år till, tog Sveriges Radio upp kampen om ungdomslyssnarna.
I två städer (en var alltid Stockholm) samlades vardera 200 ungdomar för att, med
mentometrar, rösta på de populäraste låtarna. Programledare i början var Nalens
konferensier, Carl-Eiwar, samt en ung Lill Lindfors.

Den första listan är givetvis historisk. Här följer den med diverse kommentarer.

  1. I'm gonna knock on your door - Eddie Hodges, en blott 14 årig sångare.
    Ett klassiskt "stuprör". Minns med frossbrytningar den svenska versionen med
    Lill-Babs, "Mina kärleksbrev de vill jag ha igen".
  2. Violetta – Ray Adams. Denna norman var, av någon outgrundlig anledning,
    mycket populär. Denna låt återfinns även på Radio Vinyls Top 500.
  3. Hello Mary Lou - Ricky Nelson, innan han "tappade" y-et. En bra låt, som likt
    många andra låtar denna period är skriven av Gene Pitney. Låten blev senare
    en smärre hit med Creedence. Rick Nelson utvecklades sedan mycket musikaliskt,
    men omkom i en flygolycka under sin "nya" karriär.
  4. Putti Putti - Jay Epae, en kul låt som slog bara i Sverige, tidigare presenterad
    i ett "stuprörsavsnitt" (del 1). Hawaiiansk boxare i grunden och bosatt på
    Nya Zeeland, där han avled 1994.
  5. Alpens ros - Violents. Instrumental version av ett gammalt skillingtryck med
    Jerry Williams kompgrupp. Rock 'n' roll!!!
  6. Moody River - Pat Boone. En "evergreen" i nytappning. Varje gång jag hör
    Pat Boone ryser jag, och inte är det av välbehag ….
  7. A girl like you - Cliff Richard. Cliff var redan då en veteran med åtskilliga hits.
    Fler skulle komma. Sir Cliff har legat på listan i sex decennier (oslagbart?) och
    har väl egentligen aldrig spårat ur. Under Tio i Topps historia (1961-1974) hade
    han 21 listlåtar under totalt 118 veckor. Därmed större än både Elvis, Beach Boys,
    Hollies och Stones. Enbart Beatles hade fler (35 låtar, 264 veckor).
  8. En tuff brud i lyxförpackning- Lill-Babs. Ja, ja … Barbro står fortfarande på scenen.
  9. Soria Moria – Ray Adams. Igen. Som den som hade två låtar på den första
    Tio i Topplistan är han i alla fall historisk.
  10. Du har bara lekt med mig - Siw Malmqvist. Den bästa schlagersångerska vi haft
    (Carola får ursäkta, och Alice Babs stod i en mycket högre division) uppträder
    fortfarande, bland annat tillsammans med Lill-Babs. Annars kanske mest känd
    för att vara första svenska på BillBoards Top 100 i duetten "Sole Sole" med
    Umberto Marcato. Otroligt populär i Tyskland, dessutom.

Av artister på listan återkom Pat Boone (brrr). Hans "Speedy Gonzales" var en veritabel
landsplåga 1962. Den var, måste erkännas, bättre än hans genomsnitt … The Violents
återkom tillsammans med Jerry Williams, och även Ray Adams hade ett par ytterligare hits.

Men den "riktiga" popen hade inte kommit än. 1962 kom Chubby Checker med twisten.
Surfarna The Beach Boys och någonstans i Liverpool gjorde Beatles sin första platta,
"Love med do". 1963 kom deras, och hela Liverpoolsoundets, världsgenombrott.

FOTNOT: Sveriges Radios listprogram började med Tio i Topp, den 14 oktober 1961. Kvällstoppen, egentligen
en direkt kopia och fortsättning av Radio Nords lista, startade den 10 juli 1962 och Svensktoppen den 13 oktober
samma år. Fast det första regelbundna popprogrammet, Claes Burlings "Rock 61" hade premiär sex dagar
före Tio i Topp. Den 8 oktober 1961 är en historisk radiodag. Både Tio i Topp och Kvällstoppen lades ned på 70-talet,
kvar finns dock en sommarvariant som Pekka Langer hade succé med från början, "Sommartoppen". Svensktoppen
finns tyvärr kvar, som en "soptipp" med mediokra dansband.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 14
VINYL 107:S TOPP 500-LISTA FRAMRÖSTAD

Radio Vinyl har låtit sina lyssnare rösta fram 60-talets bästa låtar. 21.396 personer
har röstat på sammanlagt 2.415 låtar. De 500 som fått flest poäng har hamnat på
listan. Intressant är att konstatera att många låtar som hårdpluggats av kanalen
nått listan (typexempel är Wink Martindale med Deck of cards, plats 436, från 1959,
och Don McLeans American Pie, nr 23, från 1971), medan många av dåtidens största
hits helt försvunnit i periferin. Ändå verkar listan ganska representativ. De tio första
är dessa:

Jailhouse rock- Elvis (från 1957) som ofta vinner olika omröstningar. 2. Samma Elvis
med In the ghetto, från 1969. En låt jag personligen tycker är mycket överskattad.
Nr 3 är Paul McCartneys solonummer i Beatlesförpackning, Yesterday (från 1965).
Förmodligen pophistoriens allra största ballad och mest inspelade låt.
Nummer 4 är pophistoriens kanske allra främsta inspelning, The Animals paradnummer
The House of the Rising sun, med suveränt orgelspel av Alan Price (1964),
femma en riktig gammal rockklassiker från 1957, Jerry Lee Lewis Great balls of fire.
På sjätte platsen min egen etta, A whiter shade of pale med Procul Harum,
ursprungligen ett Bachtema tolkat av gruppen 1967. Beatles näst högsta placering
blir sjua för genombrottslåten She loves you som ju egentligen inte är någon av
deras musikaliska höjdare, men nostalgimässigt säkert deras absoluta topp. 1963
såg den dagens ljus. Solokarriären för John Lennon hade många sidor, bra och mindre
bra varvades. Väldigt bra var Imagine (1971), inröstad som nummer 8. Högsta place-
ringen för Rolling stones blev nr 9, såklart med deras mest kända Satisfaction
från 1965. Slutligen nummer 10, från 1964. Roy Orbison med Pretty woman.
Fler än jag som tror att Big O knappast hamnat så högt utan draghjälp av filmen,
med Julia Roberts ?

Suveränt överlägsna är The Beatles med 55 låtar på listan före Elvis Presley med 44.
Fast å andra sidan snodde Elvis både platserna 1 och 2. Lite färre placeringar än jag
trott nådde Stones, Beach Boys (var tog Be true to your school vägen?), och fram-
förallt Cliff Richard, som i motsvarande engelska listningar alltid hamnar högt.

Av 500 låtar är endast ca 75% från 1960-talet. Preliminärt (om jag räknat rätt) är
67 titlar 50-tal och 59 st 70-tal. Listans etta och femma är båda från 1957,
åttan från 1971.

Sen saknar jag från min egen i röstningen deltagande lista t.ex. Bob Lind med
Elusive Butterfly men det är å andra sidan en ganska okänd låt för de flesta.
Fast visst skulle Procul Harum vunnit, deras låt ÄR ju den allra bästa – men man
kan ju inte få allt här i världen. I stort sett dock en hyfsad lista (fast vad i hela
friden gör Ray Adams från Norge med Violetta, nr 350, på en sån här lista?).

Fler analyser följer senare.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 15
DAGENS POPMUSIKERS INFLUENSER

I december 2000 publicerade NME (som för övrigt ska, eller kanske redan har,
läggas ned, eller snarare slås samman med samma koncerns andra stora poptidning,
Melody Maker) en undersökning över vilka musiker som influerat dagens popelit.
Lite äldre musiker hade lite äldre influenser, och Marylyn Manson lät meddela att
hans främsta influens är – The Beatles. Vilket man kanske kan ha lite svårt att
svälja, men det är säkert så.

Den totalt största influensen för dagens grupper är dock INTE the Beatles utan en artist
som är samtida, ungefär, men ännu är still going strong – nämligen David Bowie.
Näst mest inflytelserika anses Radiohead vara, men på tredje plats hittar vi i alla
fall Beatlarna. Absolut dagsfärska influenser, förutom Radiohead, är t.ex. Eminem,
på plats nummer 8 och Beck på plats nummer 19.

Listan ser ut så här:

  1. David Bowie
  2. Radiohead
  3. Beatles
  4. Public Enemy
  5. Miles Davis
  6. Kraftwerk
  7. Sex Pistols
  8. Eminem
  9. Nick Drake
  10. The Smiths
  11. Stevie Wonder
  12. Aphex Twin
  13. Scott Walker
  14. The Chemical Brothers
  15. The Flaming Lips
  16. Bob Dylan
  17. Mos Def
  18. Velvet Underground
  19. Beck
  20. Joy Division

För en i dagens musik lite oinvigd är en del namn nya men en del är gamla bekanta.
Lite intressant är att Scott Walker ofta åberopas i England. Den gamle medlemmen
i Walker Brothers blev senare soloartist och är en av de allra största musikpresen-
tatörerna (typ countrymusic) på den engelska musikscenen i dag.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 16
LITE KRING "DEN ANONYMA BEATLEN" GEORGE HARRISON

Inför George Harrisons 58-årsdag den 24 februari 2001, inledde Vinyl 107 dagen
innan sin "Beatleshelg". Det har blivit ett omtyckt begrepp i kanalen (förra gången
var kring lanseringen av samlingsalbumet "1" och öppnandet av den officiella
Beatleshemsidan).

Topp 5 vid 5 upptog låtar av den något försmådde låtskrivaren i gruppen, George Harrison.

Listan som den presenterades:

  1. My sweet Lord
  2. Something
  3. Wail my guitar gently weeps
  4. Here comes the sun
  5. Taxman

I mitt tycke är Georges låtar av mycket hög kvalitet. Ofta sfäriskt vackra, melodiska,
drömmande … Det är ingen tillfällighet att han var sökaren i gruppen, och drog sig
till exempel sitarer och indisk religion. Till en stor del påminner George's grubblerier
om Bob Dylans. De båda fann också varandra sedan, inte minst i samarbetet med
The Travellin' Wilburys.

Kring "Something" finns en liten historia som ofta berättas med ett leende. Frank
Sinatra gjorde en version av låten och sa sedan: "I mitt tycke är Something den
bästa låt Lennon/McCartney någonsin skrivit". Tablå!

Vinyls etta, däremot, "My sweet Lord" är, som de flesta vet, en ren stöld av låten
"He's so fine". Not för not har Harrison stulit låten, som ju inte blir sämre för det …
Av de fem utvalda låtarna var detta för övrigt den enda sololåten, de övriga
spelades in av the Beatles.

Nu kan vi också glädjas oss åt att trippelalbumet "All things must pass" från 1970
kommer ut på en dubbel-CD. Här återfinns bland annat nämnda "My sweet Lord".
Demonproducenten Phil Spector har skött rattarna i kontrollrummet. Förutom
ursprungsmaterialet lär det finnas fem tidigare outgivna spår på detta utsläpp
som en spännande bonus.

Grattis, George, i efterskott, där du sitter på Friar Park, isolerad efter överfall och
mordförsök 1999. (För övrigt har förövaren, Michael Abram frikänts från attentatet
"på grund av sinnessjukdom", men låsts in på sluten psykiatrisk vård på obestämd tid).

Du har, liksom alla i the Beatles, revolutionerat begreppet "musik" till gagn för oss alla!

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 17
ENGELSKA ETTOR UNDER ETT KVARTS SEKEL

BBC ONE, Englands mest betydande musikradiostation, gav 1991 ut ett informativt
och spännande material om sina, dit tilldags, 25 år som underhållningens främsta
europeiska nydanare.

En av de många listor man publicerade var vilka låtar som sålt och spelat mest i
Storbritannien under åren 19671991.

Kommer du ihåg dem alla?

1967: "Release me" med Engelbert Humperdinck. Denna sångare, med troligen
indisk bakgrund (gissar jag) var under ett antal år otroligt populär i hela världen.
Sitt namn tog han efter en känd tonsättare från 1800-talet. Låten nådde stora
framgångar i hela världen, inte minst i vårt land.

1968: "Those were the days" med Mary Hopkin. En sprött sjungande engelsk
folksångerska, låten skrevs och producerades av Paul McCartney.
Skivmärke: Apple. Högt placerad även hos oss.

1969 var den största hitlåten Archie's "Sugar, Sugar". Archie's tog sitt namn efter
en tecknad serie (även animerad TV-serie). Hos oss heter serien "Acke". Populär
här också. Både serien och låten, alltså .…

Mungo Jerry slog, med en av tidernas största sommarlåtar, 1970: "In the summertime".
I vårt land slog de till, närmast bokstavligt, då de i en Folkets Park-show i Knivsta
kastade ölburkar på publiken.

Marc Bolan är en av de största poplegenderna, efter sin våldsamma död i en bilkrasch.
Hans grupp, T Rex (från början Tyrranosaurus Rex) hade 1971 års största engelska
hit, "Hot love".

Mannen som dog i en tandläkarstol, Harry Nilson var stor i England 1972 med
"Without you", som gick närmast spårlöst förbi i Sverige.

Desto mer populära i Sverige var 1973 års populäraste låt i England. Men Sweet
var glamourpopens största namn i hela världen. Låten? "Block buster".

1974: Ett mycket udda namn var Storbritanniens absoluta listetta detta år.
Fransmannen Charles Aznavour med en låt som hette "She".
Jag kan inte påminna mig om den, överhuvudtaget.

1975: Bay City Rollers var ett band med unga för unga. Stora något år,
relativt ointressanta i ett perspektiv. "Bye bye baby" hette årets etta.

"Save your kisses for me" var en trallvänlig schlagerlåt, 1976's etta,
med "Brotherhood of Man". Kul men slagdängeförgänglig.

Sedan kom ABBA. Efter många försök blev deras "Knowing me knowing you"
deras allra största hit i England. 1977 var året. Historien om ABBA känner
vi ju alla till.

"Grease" var en av de största filmerna i hela filmhistorien. Olivia Newton John
och John Travolta var superstjärnor, "You're the one that I want" var en världshit.
Året är 1978.

En annan film var den animerade "Den stora flykten". Art Garfunkel med
ledmotivet "Bright eyes" var 1979 den allra största låten på Englands listor.

Jag tillhör dem som aldrig begripit storheten med Sting och Police.
Etta var de ändå, 1980, med "Don't stand so close to me",
ännu en låt jag inte kan påminna mig .…

Detta gäller även ettorna 1981 ("Stand and deliver" med Adam & the Ants)
och 1982 ("Come on Eileen" med Dexys Midnight Runners).

Boy George, däremot, minns väl alla. Culture Club hette gruppen och 1983
var året "Karma Chameleon" blev Årets Låt.

"Two tribes" med Frankie Goes to Hollywood nådde samma position 1984.
Stora överallt, inte minst i Sverige.

Jennifer Rush var också superstor, i vissa kretsar hålls hon som världens
bästa sångerska. Vill inte uttala mig direkt om det, men bra är hon! Etta 1985
med den mäktiga "The power of love", en av de bästa låtarna på 80-talet
(och över huvud taget).

Har någon eventuellt hört talas om en grupp vid namnet Communards with Sarah?
Inte jag i vilket fall. Etta 1986 detta till trots med "Don't leave me this way".

Däremot klingar namnet Rick Astley mera bekant, även om jag inte minns 1987
års låt, "Never gonna give you up".

Året efter, 1988, var Yazz stora, det året var deras "The only way is up"
etta i Storbritannien.

Black Box "Ride on time" från 1989 är ännu en anonym låt för mina öron,
men 1990 har vi en gammal låt som etta. I mitten av sextiotalet gjorde
The Righteous Brothers sin klassiska inspelning av "Unchained melody".
Filmsuccén Top Gun drog fram dem.

Filmbranschen har den gemensamt med ledmotivet ur "Robin Hood" i
Kevin Costners version. Bryan Adams "Everything I do I do it for you",
världens största låt 1991.

Så ser listan ut. Jag känner, som synes, inte till alla låtar, gör någon
det överhuvudtaget?

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 18

POPENS HISTORIA, EN UPPGRADERING AV AVSNITT NR 18

PHIL SPECTOR AND THE WALL OF SOUND

"Demonproducenten", har han kallats, Phil Spector, född 1940.

Enligt f.d. hustrun, Ronnie Spector (f. Victoria Bennet), leadsinger i tjejgruppen
The Ronettes, (läs gärna hennes självbiografi "Be my Baby") var han en demon
även i hemmet, men det är kanske en annan historia.

När Phil, 1958, bildade sånggruppen The Teddybears, kunde han knappast drömma
om den status hans namn, f.ö. mycket välfärtjänt, skulle få hos musiker, musik-
kritiker och överhuvudtaget musikälskare, världen över.
För, som
The Teddybears sjöng, lätt travesterat "To know him is to love him".

The Wall of Sound, Ljudväggen, kännetecknar hela Phil Spectors
60-talsproduktion. Enbart i mono kan inspelningarna avnjutas. I stereo
förstörs effekten, det kompakta, totala ljudet. Stereo hade faktiskt
funnits från 1958, i två kanaler, men denna "nymodighet" var inget för Phil.

Egentligen var det väl så att Phil Spector blev ett större namn än sina
artister. Spectors idé var att ge ut få, men väldigt genomarbetade låtar.
Mellan 1962 och 1965 produceradespå skivbolaget "Philles" ett antal
klassiska inspelningar. Tidigare nämnda Ronnie medThe Ronettes fick
klassiker som "Be my baby" och "Baby I Love You". The Crystals, egentligen
Darlene Love, (på senare år känd som polishustrun som inte kan laga ätlig
kalkon till Thanksgiving i "Dödligt vapen"-filmerna) fick en jättehit med
Gene Pitneys"He's a rebel". Uppföljarna blev mycket mer kända här hemma.
"Then he kissed me" och "Dadoo ron ron".

Gruppen som lät svart men inte var det. The Righteous Brothers, gjorde
klassikern "You've lost that lovin' feeling", den låt som spelats flest gånger
i amerikansk radio, till och med augusti 2001 över 9 miljoner spelningar
totalt! Den allra största klassikern blev ändå produktionen av
"River deep, mountain high", med det inte direkt vänsälla paret
Ike & Tina Turner. Den floppade, till Phil Spectors enorma besvikelse,
helt i USA vid utgivningen, men blev med åren en kultlåt i hela världen.

Besvikelsen över floppen fick Phil Spector att ta en musikalisk paus.
Han sponsrade film en period, mest känd är "Easy Rider", där Phil även
fick synas på bild. 1967 lade Phil ned sitt produktionsbolag "Philles".
1969 återkom han som producent hos A&M. Han producerade
The Checkmates Ltd's stora hit "Proud Mary". Större ändå blev
produktionerna på Apple Records. 1969 hjälpte han The Beatles med
albumet "Let it be", ingen höjdare bland Beatlesalbum, beroende på
att gruppen redan var mer eller mindre splittrad, och 1970 följde
John Lennons "Instant Carma".

Artister som blev stora sedan de släppts av Phil är Cher och Harry Nilson.
Cher var en tidig bakgrundssångerska på Philles, där hon träffade
Sonny Bono, (Sonny & Cher hade några hits på Philles, t.ex. världshiten
"I've got you, babe"), men först 1971 slog hon igenom som soloartist.

Annars jobbade Phil vidare med bland annat George Harrisons
Bangla-Desh-konsert 1971 och återgick sedan till ett eget bolag
igen, "Phil Spector International". En sen produktion är Leonard
Cohens album "Death of a Ladies man" från 1977. Senare gjordes
vad som för en betraktare av hans forna verk, kan betraktas som
lite udda The Ramones "End of the country". 1980 gjordes det,
med bland annat en cover av Ronettes gamla hit "Baby I Love You".

Man kan lyssna på Brian Wilsons klassiska mästerverk, The Beach Boys
absolut bästa album "Pet Sounds", och höra vilken influens Phil varit
för Brian. Av idag aktuella artister nämner Bruce Springsteen
Phil Spector som en stor inspiratör. Har man sett Bruce live förstår
man, allt är tungt, kompakt och magiskt.

Alla älskar Phil Spector – utom kanske Veronica Bennet.

Detta är ett tillägg till avsnittet Popens historia nr 18

Februari 2003: PHIL SPECTOR ANKLAGAD FÖR MORD

"Alla älskar Phil Spector.. utom kanske Victoria Bennet…
" slutade avsnittet om
demonproducenten med "The Wall of sounds".

Kanske inte, ändå…

Phil Spector är fri mot borgen efter att ha häktats, misstänkt för mord.

Lana Clarkson, en cirka 40-årig B-skådespelerska med någon form av
"karriär" på 1980-talet, hittades nämligen skjuten till döds i Spectors
villa i Alhamba, Los Angeles.

Förutom sin erkända vurm för skjutvapen är det känt att
Phil Spector har vårdats för schizofreni och att han ser
sig själv som "troligen mentalsjuk".

Spector betraktar sig själv som sin allra värste fiende, och om detta
har drivit honom till att döda Clarkson kommer en eventuell rättegång
att få visa.

Spector, som släpptes mot en borgen av 1 miljon dollar, har anlitat
advokaten Robert Shapiro som sin försvarare. Shapiro är den man
som fick O J Simpson frikänd för mord på sin fru 1995. En intressant
konstellation utan tvekan!

Ett ytterligare tillägg  april 2009

PHIL SPECTOR fälldes för mordet på  Lana Clarkson

Drygt sex år efter att Phil Spector delgavs misstanke för mord på
skådespelerskan Lana Clarkson fälldes han för mordet.

Offret Lana Clarkson hittades brutalt mördad i Phil Spectors
villa den 3 februari 2003.

Musikproducenten Phil Spector, 69, fälldes för mord och riskerar nu
fängelse livet ut.

Åklagaren har hela tiden hävdat att Spector kallblodigt mördade
Lana Clarkson med ett skott i huvudet. Clarkson hittades död i
en fåtölj i Spectors hem utanför Los Angeles efter att hon följt
med honom hem från en kväll på klubben House of Blues där hon
jobbade extra. Clarkson hade skjutits i munnen.

– Jag tror att jag har dödat någon, sa Spector till sin chaufför,
som var ett av huvudvittnena i rättegången. Spector tog senare
tillbaka sitt uttalande. Istället hävdade han att skådespelerskan
begått självmord i hans hem genom att skjuta sig i munnen.

2007 slutade rättegången med röstningssiffrorna 10 mot 2, där
majoriteten ville ha en fällande dom. I mars i år väntades ett
nytt beslut från juryn, men det fick skjutas upp på grund av
upprepade avbrott och sjukdom. På måndagen meddelade
jurymedlemmarna i mordrättegången att de fattat ett beslut.
En enhällig jury (kriteriet för att döma någon för mord) ansåg
att demonproducenten agerat demon även i detta skede av sitt privatliv …..

2009-04-25

©  Lasse Håkansson

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 19
VINYL 107's TOPP 500 ÅR 2001

Helgen den 16- 18 november (2001) avverkade Radio Vinyl år 2001's Topp 500-lista.
Omröstningen introducerades förra året. Alla som ville fick lista 10 låtar och skicka
in till radiostationen. År 2000 röstade ungefär 11.000 personer, en hög siffra tyckte
man då. Men årets siffra blev nästan 19.800! Röstningstiden gick ut vid midnatt
på torsdagen, på fredagseftermiddagen började listan köras. Ett imponerande
arbete av de inblandade.

Antalet nämnda låtar var många fler än de som placerade sig. Inte mindre än
cirka 2.700 låtar var föreslagna. Hela 67 låtar åkte ur från den förra listan,
även det en oväntat hög siffra.

Listan hade redan förra året en klar tendens. Då hade Beatles flest låtar, före Elvis,
men Elvis tog plats nr 1 och 2. I år hade Elvis flest låtar (51 st.) före Beatles (48 st.).
Tillsammans tog de alltså nära 20% av alla listplatser, 99 av 500! Dessutom behöll
Elvis listsegern - men med en annan låt än förra året.

Nämnas kan att "alla tiders tio i topplåt", Daniel Boone med "Beautiful Sunday"
nte längre platsar på Topp 500-listan . Det gläder i alla fall mig! Här följer de
tio främsta: (placering 2000)

Titel: In the ghetto
Artist: Elvis Presley
Placering: 1 (2)

Titel: House of the Rising sun
Artist: Animals
Placering: 2 (4)

Titel: Yesterday
Artist: Beatles
Placering: 3 (3)

Titel: A whiter shade of pale
Artist: Procul Harum
Placering: 4 (6)

Titel: Imagine
Artist: John Lennon
Placering: 5 (8)

Titel: Jailhouse rock
Artist: Elvis Presley
Placering: 6 (1)

Titel: Satisfaction
Artist: Rolling Stones
Placering: 7 (9)

Titel: Paint it black
Artist: Rolling Stones
Placering: 8 (14)

Titel: Pretty woman
Artist: Roy Orbison
Placering: 9 (10)

Titel: Bridge over trouble water
Artist: Simon & Garfunkle
Placering: 10 (25)

Av 2000 års topp 10 åkte två ned en bra bit: (placering 2000)

She loves you, Beatles - 15 (7)
Great balls of fire, Jerry Lee Lewis - 23 (5)

Inom Topp 20 finns ytterligare två Elvislåtar: (placering 2000)

Suspicious minds - 11 (20)
Always on my mind - 17 (44)

och ännu en Beatleslåt:
Hey Jude - 19 (56)

Rolling Stones två låtar, # 7 & 8 matchas av

Creedence Clearwater Revival:
Proud Mary - 14 (12)
Bad Moon Rising - 20 (37)

Största klivet i toppskiktet gjorde Gerry & the Pacemakers.
Upp 81 platser till nummer 12, med "How do you do it?".
En, i sammanhanget, väl berättigad fråga.

Mina egna favoriter gick in som nr 2, 4 & 7 samt som
nr 25 (17) Strawberry fields forever, Beatles.

Andra av mina favoriter i toppskiktet:

When a man loves a woman, Percy Sledge - 24
Seasons in the sun, Terry Jacks - 44
Like a rolling stone, Bob Dylan - 59 (99)
(Detta var, otroligt nog, Dylans enda riktigt högt placerade låt.)

Flera analyser utlovas när jag hämtat hem den kompletta listan på nätet,
och andan.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Del 20
LITE OM "MERSEY BEAT", LIVERPOOLS NYSKAPANDE MUSIKTIDNING
- EN INSPIRATION FÖR HELA LIVERPOOLSOUNDET
samt en del om THE BEATLES

MERSEY BEAT kallas musiken från Liverpools 60-tal med ett enhetligt namn.

MERSEY BEAT var också namnet på den musiktidning som kom med sitt första
nummer den 6 juli 1961. Veckovis utgiven var det den första tidning som hade
listor på aktuella gig, listor på nyutkommen musik och, inte minst, den allra
första Top 100-listan i England.

Tidningens grundare och redaktör hette Bill Harry. Det första numret trycktes
upp i 5.000 exemplar och såldes slut direkt. På framsidan fanns en bild av den
amerikanske rocksångaren, i England boende, Gene Vincent.

Tidningen blev oumbärlig för Liverpools musikliv, alla spelningar på klubbar,
som Cavern, publicerades och alla stadens stora, och även ännu bara lovande,
musikartister följdes upp, inte minst Beatles, Gerry & the Pacemakers, Searchers
och Billy J Kramer & the Dakotas.

1964 hade tidningens koncept spridit sig över hela Storbrittanien - 18 olika
publikationer fanns då, med namn som MIDLAND BEAT, SCOTTISH BEAT och
WESTERN SCENE. En av delägarna, ägaren av The Cavern, sålde i denna veva
sin del i tidningen till Brian Epstein. Epstein kunde uppenbarligen musik, men inte
musiktidningar. Namnet ändrades till MUSIC ECHO och den tidigare helt svartvita
tidningen blåstes upp till en glassig färgtidning. Sedan avpolleterades grundaren,
Bill Harry, och tidningen fortsatte, enligt samme Harry "som vilken identitetslös
musiktidning som helst".

Tidningar som liknade Mersey Beat var väl närmast Melody Maker och New Musical
Express (som i år fyller 50 år), båda tidningar som var spridda även i Sverige på
den tiden. New Musical Express (i dag en sammanslagning av NME och MM, håller
ännu idag hög klass (trots färgbilder) och är fortfarande mycket läsvärd, även för
en fyrtiotalist som undertecknad.

UTTALANDEN VID THE BEATLES SPLITTRING 1970

"It looked like a great thing to be in The Beatles - But it was also a great thing to get out of" George Harrison

"They say you always hurt the one you love. And we all loved each other" Ringo Starr

"The whole band were probably on the verge of nervous breakdowns" Paul McCartney

"John's genius was a cover-up for his paranoia" Paul McCartney

EN DEL SVENSKA BEATLESTOLKNINGAR

Detta ligger förmodligen under rubriken "värdelöst vetande" men kan kanske vara
kul ändå. Enbart sju inspelningar, ur en mängd möjliga, återges här:

"A hard days night" Sven Ingvars (1966) eng.

"And your bird can sing" = "Och jorden den är rund" Gyllene Tider (1981)

"Any time at all" Lasse Lindbom Band (1979) eng.

"Can't buy me love" Alice Babs (1965)

"Drive my car" = "Ta min karl" (text: Cornelis Vreeswijk) Monica Törnell (1979)

"Nowhere man" Science Poption (1966) Gruppen innehöll bl.a. Claes Diden.

"In my life" Science Poption (1967)

BEATLES MUSIK TREDJE STÖRSTA I INKOMSTLIGAN 2001!

Amerikanska "Rolling Stone Magazine" presenterar en lista på de femtio
artister som tjänat mest pengar år 2002. (Alla beloppen omräknade till
svensk valuta. Källa: Aftonbladet)

Listan toppas av irländska U2 med 600 miljoner,
följda av producenten/låtskrivaren Dr Dre med 503 miljoner.
På tredje plats med 464 miljoner kommer The Beatles,
mer än trettio år efter gruppens splittring!

Andra veteraner:
5. Madonna 395 miljoner
7. Santana 317 miljoner
9. Aerosmith 234 miljoner
och 10. Sting 232 miljoner

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 21
DÖD OCH PINA I 50- OCH 60-TALENS POPMUSIK

Ett dramatiskt öde på den amerikanska landsorten: Billy Joe tar sitt liv genom
att kasta sig från en bro - temat i Bobbie Gentry's "Ode to Billy Joe".

Självmordstemat är inte speciellt vanligt, men att pojke mister flicka eller
tvärtom är ganska vanliga vinklingar.

Visst kryllar det av pekoral i den här nischen, men även lite mera, visserligen
sorgtyngda, realistiska, bra, texter finns.

Motorolyckor? Se här:

1. Twinkle med "Terry". Flickan gjorde slut, i förtvivlan kör pojkvännen ihjäl sig.

2. ShangRiLas "Leader of the pack". Jimmy kör ihjäl sig sedan flickans far förklarat
honom som icke lämplig svärson. MC-olycka med drag av självmord.

2b. Downliners Sect "Leader of the sect" är en hejdlös parodi på denna. Lyssna
gärna själv, EP:n heter "Sick songs".

3. Mästerpekoralet alla kategorier, "Tell Laura I love her", inspelad av både Ray
Peterson och John Leyton. Pojke har ont om pengar, ser affisch om en racertävling.
Här kan han vinna tillräckligt för att ha råd med en bröllopsring. Pojke omkommer.
Laura sitter i kyrkan och gråter efter sin Tommy. Eländes elände!

4. Everly Brothers sjöng om flickan som skulle komma med flyget. Planet försenades,
så kom ett rop i högtalaren "Alla som har anhöriga på flighen samlas i kapellet".
Samtliga passagerare omkom när planet störtade. Låtens titel "Ebony eyes".
Sorgligt bortglömd, det är ett högklassigt pekoral.

Sjukdom kan också vara dödsbringande. Terry Jacks sjunger om den dödssjuke
som ser tillbaka på sitt liv. "Seasons in the sun" skrevs i original av den cancersjuke
Jacques Brel. En höjdarlåt!

"Honey" - också ett superpekoral. Bobby Goldsboro hade en jättehit i Sverige med
denna låt, som jag anser betydligt bättre än sitt rykte. Bara första raden om det av
Honey planterade husträdet ger både rysningar i ryggraden och gåshud.

Mark Dinings "Teen angel" har väl inga litterära kvalitetsanspråk, men "om jag bara
sköter mig i livet ses vi igen" - eftertänksamhet kallas sånt. Pekoral, javisst!!

Med samma budskap, i samma klass hittar vi "Last kiss" med J Frank Wilson.
Bilkrasch - han klarar sig, hon dör i hans armar under den sista kyssen - men:
"Sköter jag mig ses vi igen när jag dör".

Vill man inte vänta så länge kan man beväpna sig med hacka och spade. Det gör
Downliners Sect, och med dessa går man rent bokstavligt tillväga för att återfå tjejen.
"I want my baby back" - att hon legat under jord ett längre tag är inget hinder;
"Baby, I dig you so much"... ingår i EP:n "Sick songs", se ovan.

Att The BeeGees gjort en av sina allra bästa låtar om en gruvolycka är kanske inte
allom känt. "New York Minig Disaster 1941" är en otroligt fin låt om en av Amerikas
större gruvkatastrofer:, "have you seen my wife, mr Jones"... En av gruppens
oförglömliga låtar.

Så finns ju västerntemat. Mest känd är Kingston Trio med "Tom Dooley"...
"hang down your head Tom Dooley, hang down your head and cry, hang down
your head Tom Dooley, poor boy you're bound to die".
Alla tiders största allsånglåt dessutom..

Några till: "The hanging tree" med Marty Robbins var ett känt filmtema liksom
Gene Pitneys klassiker "The man who shot Liberty Valence". Så har vi prisjägarna
i västerngenren: "Ringo", en "västernrap" med Lorne Greene, mest känd som pappa
Ben Cartwright i Bonanza. Även Marty Robbins kortväxte prisjägare "Mr Shorty",
en rätt okänd men väldigt bra låt, hör hit.

Ett oförglömligt filmtema är Ron Goodwins orkester med "Murder she says", temat
från filmen 4.50 från Paddington. Tio i Toppetta 1961, helt instrumental.

Jag tar gärna emot flera tips på "sudden death"-låtar. (Har medvetet inte nämnt
"Big Bad John", om någon eventuellt skulle undra). Maila mig på adressen nedan!

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 22
STJÄRNOR OCH STJÄRNFALL I JUNI OCH JULI

1.6 1934 föds PAT BOONE, stjärna för många men kräkmedel för mig.
Icke desto mindre hade han hela 27 storsäljare i UK.

6.6 1966 kraschar Roy Orbisons fru CLAUDETTE i en motorcykelolycka
och avlider. En sång om henne hade Roy skrivit tidigare, finns inspelad
med EVERLY BROTHERS.

13.6 1972 dör DRIFTERS första sångare, CLYDE MC PHATTER i en hjärtattack.

15.6 1955 presenteras PAUL McCARTNEY och JOHN LENNON för varandra
- the rest is history!

16.6 1967 och i tre dagar, pågår Monterrey International Pop Festival. Där slår
JIMI HENDRIX dels sönder gitarrer, dels publiken med häpnad. A star is born!

27.6 1964 får PETER & GORDON en jättehit med "A world without love". Peters
syster, JANE ASHER, var då ihop med Paul McCartney, som skrev låten till duon.
Peter Asher blev senare producent för bl.a. LINDA RONSTADT.

27.6 2002 avlider basisten i The Who, "The Ox" JOHN ENTWHISTLE i Las Vegas.
Kombinationer droger, dåligt hjärta och lättklädda kvinnor visade sig inte gångbar.

1.7 1946 föds DEBORAH (Debbie) HARRY, 1974 bildar hon BLONDIE, en av världens
genom tiderna bästa grupper.

3.7 1969 drunknar BRIAN JONES, f.d. gitarrist i Rolling Stones, i sin simbassäng.

3.7 1971 hittas JIM MORRISON död i sin lägenhet i Paris. Dödsdagen vallfärdar
massor av Doors-fans varje år till den franska huvudstaden.

5.7 1969 håller ROLLING STONES en minneskonsert över Brian Jones, endast två
dagar efter hans död, inför 250.000 åskådare i Hyde Park i London.

8.7 1969 har MICK JAGGER tillsammans med fästmön för dagen, MARIANNE FAITHFUL,
hunnit till Australien för att medverka i filmen "Ned Kelly". MARIANNE tar en överdos
och faller i koma. Sjukhusvistelsen gör att hennes roll i filmen stryks.

12.7 1962 gör ROLLING STONES sitt första liveuppträdande på Marquee Club i London.
Gruppen: Keith Richard, Mick Jagger, Elmo Lewis (aka Brian Jones) och Tommy Chapman.

18.7 1929 föds JALACY HAWKINS, senare känd som SCREAMING JAY HAWKINS,
i Cleveland, Ohio. Största hit: "I put a spell on you".

26.7 1943 föds MICK JAGGER i Dartford, England.

29.7 1974 kvävs MAMA CASS ELLIOT (Ellen Naiomi Cohen) av en smörgås.
Hon blev 33 år.

31.7 1964 kraschar ett flygplan nära Nashville, Tennessee. JIM REEVES, nyligen
hemkommen från en succéturné i Nordeuropa (inte minst Sverige!) omkommer.

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 23
N M E - 50 ÅR AV SEX 'N' DRUGS 'N' ROCK 'N' ROLL

Världens främsta musiktidning, New Musical Express, NME, fyller 50 år i år.
Den 20 april utkom ett storslaget jubileumsnummer med återblickar från
jazzen, som var den stora musiken när tidningen startade, 1952, till dagens
toppliste- och indie-musik.

NME hade dock en tidigare historia under namnet Musical and Accordion Express.
Den nya ägaren, Maurice Kinn, ändrade namnet, och startade 1952 en musiktidning,
vars historia pågått sedan dess, med c:a 2600 utgåvor! "So phew! We are 50.
There's not another music paper in the world that can say that!"

Numret presenterar "The 50 greatest artist of all time", inte som en topplista,
det hela vinklas ur en tidnings försäljningsaspekt - typ "kioskvältare". Deras
största ögonblick. "They are the top 50 NME icons. They lit up our world.
They rocked. And we salute (most of) them".

Medan vi räknar ned så väljer vi ut tio i högen:

50. PJ Harvey

Pollys storhet var NME bland de första att upptäcka. Dessutom är hon en av de
få artister som vikt ut sig i tidningen, april 1982.

49. Neil Young

48. KLF

47. Echo and the Bunnymen

46. The Charlatans

45. Michael Jackson

44. Pulp

43. Marvin Gaye

1984 fanns Marvin på framsidan, just skjuten av sin far. Men redan tidigare, vid
utgivningen av "Midnight Love", 1982, hade NME en artikel om honom efter
skilsmässan och (den förmodade) comebacken - som aldrig blev av.

42. Madonna

41. Boy George

Ledfiguren i Culture Club får äran att presentera sin egen ikonlista. Hans största
influens är, givetvis, David Bowie, följd av Elvis Presley och, vilket förvånar mig,
Johnny Rotten. Mer naturligt är valen av Mick Jagger och, trots musikolikheten,
Marilyn Manson. Fast, ok, de fem han valt är musikrevolutionärer, på sätt och
vis som han själv.

40. Eminem

39. Blondie

38. Bob Dylan

37. Frank Sinatra

1953 jobbade Frankie Boy på att komma tillbaka. En mer eller mindre katastrofal
turné i Europa, och framförallt i Sverige, beskrivs i en artikel skriven av Sinatra själv.
Repliker i Helsingborg: Hotellchefen säger till Franks manager: "We don't want any
gangsters here"...
Men Frank Sinatra kom ju, som alla vet, tillbaka i en gruvlig revansch.

36. Primal Scream

35. Shane Mac Gowan (The Pogues)

34. Iggy Pop

33. Pixies

32. Roxy Music

31. Manic Street Preachers

I maj 1991 träffar NME Richey Edwards. Den märklige sångaren har med rakblad skurit
in "4 Real" i sin arm och blöder som en stucken gris. Den självdestruktive Edwards
försvann senare spårlöst. Död eller ej - vilket får vi nog aldrig veta.

30. The Specials

29. The Jesus and Maria Chain

28. T Rex

27. Beastie Boys

26. Dexys Midnight Runners

25. Frankie Goes to Hollywood

24. REM

23. Lou Reed and the Velvet Underground

Lou är ganska mycket ikonernas ikon. Här återges en intervju från 1975 av Lester
Bangs, som själv kommenterar det hela: "Lou Reed is a completely depraved and
pathetic death dwarf - a wasted talent living off the dumbell nihilism of a 70s
generation that doesn't have the energy to commit suicide".
Han avslutar med:
"I never met a hero I didn't like. But then, I never met a hero. But then, maybe
I wasn't looking for one".
Kan vi gissa att han provocerats?

22. Prodigy

21. The Fall

20. Bob Marley

19. The Verve

18. Rolling Stones

17. The Strokes

16. Blur

Hela det s.k. "kriget" mellan brittpopens stora, Blur och Oasis, har speglats i NME.
Inte mindre än 8 förstasidor mellan 1991- 1999 har prytts av Blur (17 juni 1995:
"New Blur Express". Vad Damon Alborn tycker om "kriget"? "It wouldn't have been
such a farce if the music had been more heavyweight - it was the bantamweight
championship, wasn't it?".

15. Joy Division

14. Elvis Presley

13. Nirvana

12. The Clash

11. Shaun Ryder & Bez

10. Public Enemy

9. U 2

Sedan 1980 har NME bevakat den irländska gruppen U2, dagens i dag största band.
Något Bono tackar tidningen för - de fanns på första sidan där innan de ens hade
ett skivkontrakt. "We are what you made us and I thank you".

8. Paul Weller

7. Radiohead

6. Oasis

5. Sex Pistols

4. David Bowie

Ingen artist har prytt så många förstasidor av NME som David Bowie. Under tiden
1972 - 2000 inte mindre än 21 nummer, varav hela 6 st året 1973! För karriären
före 1972 finns dock inget. Att Bowie för världens popelit idag är den främste
ikonen framgår bl.a. av tidigare artiklar i serien "Popens historia". Han verkar
dessutom oförstörbar som artist (trots sina medverkanden i svenska Bingolotto).

3. The Stone Roses

2. The Beatles

1. The Smiths

The Smiths är ett av världens största band, alltsedan den första skivan, 1983.
Marr och Morrisey har ofta och gärna uttalat sig i NME. The Smiths och NME har
därför ofta råkat i luven på varandra, och i slutet av 1990talet gick man skilda
vägar. Och, säger NMEs skribent "There's never been a better example of the
complicatet interdependency between bands and the music press, a relationship
that is passionate, needy, hyperbolic, vindictive, almost invariably doomed.
And,of course, just fantastic while it lasts".

Nu går NEW MUSICAL EXPRESS mot nästa 50 år. En pigg medelålders tidning,
som alltid söker nya vägar och alltid är redo för uppdateringar. Och som alltid
kommer att förbli uppkäftig mot etablisemanget. Det tackar vi särskilt för!
(Inte minst artikelsammanställaren som var trogen köpare av tidningen mellan 1965 - 1975.)

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 24
TIO I TOPP - VINNARNA!!!

De tio mest populära låtarna på Tio i Topp under listans levnadstid,
1961 – 1974, var dessa:

  1. Beautiful Sunday (Daniel Boone, 1972). Den mest populära låten
    i Tio i Topps historia var ett klassiskt "stuprör". Inte heller platsade
    den på Vinyl 107:s Topp 500, vilket vi ska vara glada över.
  2. Looking out my backdoor (Creedence Clearwater Revival, 1970).
    Se där, en kvalitetslåt av en kvalitetsgrupp, som knappast gjorde
    några dåliga inspelningar.
  3. Happy Birthday, sweet sixteen (Flamingokvintetten, 1968).
    Flamingo hade samtidigt en svensk version på systerlistan Svensktoppen,.
    Denna engelska version låg hela 17 veckor på Tio i Topp. Den främsta
    svenska grupprestationen på listan, vem visste det?
  4. Simon Say's (1910 Fruitgum Co, 1968). Tuggummipopens främsta grupp.
    Bra? Knappast, men ganska kul…
  5. Tennessee Waltz (Alma Cogan, 1964). En hel sommar dominerade
    brittiska Alma listan. Hon hade några jättehits i Sverige under 60-talet
    (inte minst "The Birds and the Bees"), och var då populärare här än hemma.
    50-talet var hon jättestor i England. Dog i cancer, hon kollapsade strax
    efter en Sverigeturné, nära nog bortglömd i hemlandet.
  6. Crackling Rose (Neil Diamond). En av popens främsta låtskrivare och
    största röster. Neil hade en hel del hits, detta var hans största låt i vårt land.
  7. Good Morning, Starshine (Oliver, 1969). En av många låtar från supermu-
    sikalen "Hair" som slog. Hyfsad, ja visst, men vem hörde något mer om
    sångaren?
  8. Cottonfields (Beach Boys). Deras främsta listlåt i Sverige var, typiskt
    nog, en cover. Beach Boys stod för kvalitet, ända tills några mediokra
    uppsättningar med namnet samtidigt turnerade i Europa på 1990-talet.
    Lyssna på Beach Boys (framförallt "Pet Sounds") 1960-tal. Då var de
    som bäst och utan tvekan den bästa gruppen i USA.
  9. Keep On (Jerry Williams, 1969). Jerka hade det årets allra största låt
    i Sverige! Fortfarande lika populär, fantastiskt nog. Fast det finns bättre
    versioner av just den här låten….
  10. She loves you (Beatles, 1963). Låten som ÄR The Beatles! Ingen av deras
    andra låtar kunde matcha dennas 14 veckor, fast totalt hade gruppen
    hela 35 låtar på Tio i Topp!!!

Med 35 låtar som listade hela 264 veckor blev The Beatles Tio i Topphistoriens
absoluta suveräner. Näst populärast var faktiskt Sir Cliff, Cliff Richard, 21 låtar
i sammanlagt 118 veckor, placerar honom före tre treor, Elvis, Beach Boys och
Hollies. Sedan följer The Rolling Stones, före svenska grupper som Tages och
Hep Stars. Hermans Hermits och Creedence Clearwater Revival kompletterar
de tio populäraste.

Tio i Topp existerade från den 10 oktober 1961 t.o.m. den 29 juni 1974. Den första
ettan (listan finns i ett tidigare avsnitt av Popens Historia) var ju stupröret
"I'm gonna knock on your door" med Eddie Hodges. Den sista vinnaren fick
bli "Sugar Baby Love" med The Rubettes. Den sista låten på den allra sista
listan blev Mungo Jerry (kända för ölburkskastning i Knivsta Folkets Park) med
en låt som hette "Long Legged Woman, dressed in black". Hur lät den ???

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

DEL 25
OERHÖRT UDDA ARTISTER PÅ LISTORNA

Har du någonsin hört talas om "Mrs Miller"?

I mitten av 60talet fick hemmafrun Elva Miller för sig att hon kunde sjunga.
Med en bakgrund inom opera och diverse kyrkokörer, allt utan större framgång,
gav hon sig på populärmusiken.

På något sätt fick hon ett kontrakt och se – det började komma ut skivor med
fru Miller.

Någon mera falskt har knappast producerats i en skivstudio. Alltså blev hon en
omedelbar succé. Mordet på Petula Clark's "Downtown" (1966) är bara en av
höjdpunkterna i hennes märkliga karriär. Två album på Capitol och ett på Amaret
blev hennes produktion. Sedan försvann hon… saknad av väldigt få.

Vi har ett par svenska paralleller, stjärnadvokaten Henning Sjöström gjorde ett
album som förhoppningsvis inte nådde många, i falsksång tangerade han mrs Miller…
och sedan har jag ännu inte mentalt kommit över den s.k. musik som Arne Weisse
framförde i BingoLotto, och, vad värre är, på ett soloalbum…

En definitivt roligare artist var Tiny Tim (Herbert Khaury 1933-1996) som under-
höll med sång och ukelelespel, typ George Formby. Hans särtecken var den höga
falsettrösten, och då han samtidigt kunde sjunga i en Bing Crosby-liknande
baryton sjöng han också duetter med sig själv. Tiny Tim (namnet taget efter
en rollfigur i Dickens "Christmas Carol") slog igenom 1968. Hans debutalbum,
med hitlåten "Tip-Toe Through the Tulips" sålde i över 200.000 exemplar!
Totalt 8 album hann han släppa, och uppträdde gjorde han till sin död 1996 –
en hjärtattack på scenen förde honom till sjukhus där han dog ett par veckor senare.

Så har vi ju Napoleon XIV, som jag tidigare avhandlat i denna serie. Jerry
Samuels
(född 1938) var skivproducent och låtskrivare och skrev låtar till
artister som Johnny Ray, Doris Day, Ivory Joe Hunter och Sammy Davis Jr.
1966 blev han ett "one hit wonder"-case med sin egenproducerade vansinnes-
låt (kallad ibland för den första raplåten) "They're Coming to Take me Away, Hahaa.."
som nådde #3 på Billboards lista 1966. Men den stannade bara fem veckor på
USA:s Top 20, eftersom mängder av radiostationer bojkottade inspelningen…
Och baksidan ska vi kanske inte ens tala om… det var samma nummer, fast
baklänges, en fullständigt ospelbar "låt". Ett helt album galenskaper innehöll
bland annat låten "Dr Psyche, the Cut-Rate Head-Shrinker" – fast den har jag
aldrig ens hört…

Minnesotagruppen The Trashmen existerade bara mellan 1962 och 1967 men är
i dag en av musikhistoriens mesta "kultgrupper". Bandet startade under namnet
Jimi Thaxter & the Travelers. Egentligen fick de bara en ordentlig hit, men
vilken hit! Om de var inspirerade av Beach Boys eller ej är osagt, men surfmusik
kallade de sina alster. 1964 toppade "Surfin'Bird" topplistorna i i stort sett
hela världen! Det var en mix av två Rivingtones-låtar, "The Bird's the Word"
och "Pa Pa Ooh Mow Mow", och var en ren nonsenslåt. Tittar man närmre på
låtskrivare finns faktiskt en Wilson med, om det är någon av Beach Boys-bröderna
går ej att utläsa. En efterföljare nådde listorna, även i Sverige men med mycket
måttligare framgång, "Bird Dance Beat", en riktigt bra låt för övrigt.

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 26
ROCK PÅ SVENSKA
FÖREGÅNGAREN: OWE THÖRNVIST

ROCK PÅ SVENSKA var knappast accepterat under sextiotalet popvåg.
Men det hade förekommit tidigare – i folkparker och på 78-varvare, sedan 1955,
allt tack vare Owe Thörnqvist.

Född 1929 i Österbybruk utanför Uppsala, hämtade Owe tidigt influenser från
”det stora landet i väster”. Han skapade också en egen form av svensk rock’n’roll
”mitt Tarzanvrål i den svenska schlagerdjungeln” som han själv uttryckt saken.
En för den tiden osannolik mix av rock, country, boogie och blues – som känns
unik ännu idag.

Owe började som revyartist, redan 1953, som 24 åring, gjorde han sin första
uppsättning i hemstaden Uppsala, ”Bada med oss”.

Bland annat detta gjorde att producenten Anders Burman fick ögon och öron på
den uppländske artisten, och lagom till julen 1955 kom hans första 78-varvare ut
”Diverse Julboogie”.

Sedan kom de slag i slag, försäljningssuccéerna. Uppsala visar sig ofta iThörnqvists
kluriga texter, t.ex. i ”Dagny”, ”Gun från Dragarbrunn”, ”Ett litet rött paket”,
”Varm korv Boogie” och ”Svartbäckens rödaste ros”.

Driften med skolvärlden, ”Titta, titta”, som kom ut 1956, har, som jag faktiskt
nämnt i en tidigare artikel, full aktualitet ännu idag – skolans värld genomkorsas
ju knappast av innovationer..

”Wilma”, i tider av Familjen Flinta på den hederliga gamla ”ång-TV-tiden” gjorde
han på både svenska och engelska – den engelska framförde en tecknad Owe
Thörnqvist i ett av originalavsnitten i serien – 1962! Snacka om att accepteras
av filmmakarna – som först hade stämt honom för den svenska versionen…

Korvgubbarna kanske kan tacka Owe för att de fortfarande finns kvar – yrket var
på väg att förbjudas, kanhända av hygieniska skäl (?) när han besjöng korvgubbens
sorg vid Fyris Torg 1959, ”han måla’ korvarna svarta för han hade sorg –
han hade låda på magen – det gillas ej utav lagen”…

”Anders och Brita” (duett med Ulla-Bella) var kära redan 1956, och ”Albin och Pia”,
melodramat med sjömannen som återvände till sin kära liftande på en gös, hade
samma känslor för varandra året efter. Och den lite tragiska historien i ”Ett litet
rött paket” var en singelbaksida 1957 – den blev några år senare en jättehit med
Sven-Ingvars, också föregångare när det gäller Popmusik på det svenska språket.

 En riktig favorit är ”På festplatsen”, en av de första riktigt genuina svenskacountry-
låtarna. Inspelad 1956 och sticker ut som en av hans allra bästa låtar fortfarande!

Lyssna på texten: ”Under, under över alla under, länsman springer som den
värsta Gunder”…
Det är högklassig poesi det (eller nåt..).

60-talet gav sedan minnesvärda låtar om en tullinspektör (”Loppan” – vart tog den
stygga lilla loppan vägen, ingen som vet, ingen som vet..) året 1960, två olika låtar
om skorstensfejarmästare, Hjalmar Bergström hette han 1960 och 1963 var det
Torsten på Skorsten som det handlade om. Om bergsklättring finns en riktig höjdare
”Alptoppens ros” med en utomordentligt klurig text i bästa Owe-anda. Annars är väl
den text jag gillar allra bäst låten ”Hemma” från 1959, snacka om ordgymnastik:
”vinden vänder i öster, och i Västertorp en spårvagn”…

Mest av alla låtar i hans stora produktion avviker nog låten till schlagerfestivalen,
1962, ”När min vän”. Den framfördes av Monika Zetterlund, en av hennes absoluta
höjdare, men blev ingen jättehit för det.

Fast efter 1963 blev materialet mycket skiftande, en del inte alls bra. Albumet, 1978,
”Blommor och eterneller” var väl hyfsat, men ”Sverigebesöket” från 1981, gav en
ganska fadd blodsmak i munnen, framförallt texten i titellåten ställer jag mig mycket
tveksam till. Men två andra spår, ”Näcken” och ”Per Olsson” gjorde stor succé på
Svensktoppen.

Jag såg Owe ”live” på Baldakinen när ha firade sin sextioårsdag med turné genom
landet, 1989 bör det alltså ha varit. Han verkade loj och oengagerad när han kom
upp på scenen – sen drog han i gång! I ett tempo som få klarar av – kanske två
andra gamlingar skulle hänga med, Mick Jagger och Jerry Williams, men knappast
någon av dagens unga ”stjärnor” … Energin fullständigt forsade om karln (det mesta
var kanske svett) i ett fullständigt mördande tempo!

Owe fyllde 75 år för ett tag sedan – mannen som skapade svensk rock’n’roll har på
intet sätt lagt av ännu. Lyssna på hans låtar – förslagsvis införskaffa det dubbel-
album som Bonnier Musik just givit ut – ”Då – Nu – Alltid”. Det innehåller 49 av
hans låtar. Lyssna – Njut – Lär !!

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 27
COUNTRYARTISTER PÅ TIO I TOPP 1961 – 1974
POPENS HISTORIA kommer att under några avsnitt inrikta sig på olika genrer som funnits på
Tio i Topp-listorna. Jag har gjort analyser på Countryartister, Jazzinfluenser, Artister från
andra länder som hamnat på både Tio i Topp och Svensktoppen, samt Instrumentalartister.
Pophistoria eller ej, i mina ögon är det i vilket fall intressanta genomgångar.

Tio i Topp fanns i våra hjärtan i nära 14 år. Varje lördag mellan den 14 oktober 1961
och 29 juni 1974 dök Tio i Topp och Sommartoppen upp i vår radio. Dessa undantag
inträffade dock:
23 november 1963: På grund av mordet på John F Kennedy i Dallas ställdes alla
underhållningsprogram in denna dag.
20 november 1965 och 19 november 1966: I stället sändes ett internationellt
samarbete, Europatoppen.
Julhelgerna 1965 och 1966 sändes heller inga listor.

Tio i Topp identifieras med pop och rock – men faktum är att mängder av
countrymusik spelats, både på listan och i "Fem som vill upp".

Bland Topp 100 genom åren kan dessa identifieras som countrylåtar,i fallande
listordning:

Nummer 19: In the ghetto (1969) med Elvis Presley, som bäst etta.
Nummer 34: Early morning rain (1970) med Rank Strangers (senare
"Rankarna"). Som bäst 2:a, men inte mindre än 16 veckor på listan.
Nummer 42: Rose Garden (1971) med Lynn Anderson, som bäst 1:a.
Nummer 56: Chattanooga Cho cho med pianisten Floyd Cramer (1962).
Ett "one hit wonder".
Också nr 56 (delad plats) Running bear (1969) med Sonny James.
Nummer 62: Summer wine (1968) med Lee Hazlewood och Suzie Jane Hokom.
Nummer 77: Honey (1968) med Bobby Goldsboro.
Nummer 99: "Walk on by". Redan 1962 gjordes denna låt med Leroy van Dyke.

DE STORA COUNTRYHITSEN I SVERIGE

Rodeoartisten och sångerskan Lynn Anderson (född 1947) går som så
många andra artister i mammas fotspår. Mamma Liz var en av de stora
stjärnorna på 60-talet. Här i Sverige gick Lynn in som 2a på listan den
6 mars 1971, med Joe South's låt "Rose Garden". Den åkte ut den 22 maj,
och låg hela 4 veckor på första platsen. Lynn hade totalt tre låtar på listan,
de andra nådde inte ända upp, men "Country roads", John Denvers stora
låt, nådde ändå 3:e plats 1973.

Bobby Bare (född 1935) hade två stora hits 1963. "Detroit City" låg på
listan 10 veckor från den 28 september, varav 2 veckor på 1a plats. Hade
inte Beatles "She loves you" släppts då, hade den kanske överlevt toppen
ännu längre. Den andra låten, "500 miles" kom in på listan den 28 december,
två veckor på listan, femma som bäst. Nu turnerar sonen, Bobby Bare Jr,
jorden runt och har gjort bejublade konserter i Sverige.

Blue Ridge Rangers gjorde 8 veckor på listan 1973. Hank Williams klassiker
"Jambalaya" nådde som högst tredje platsen. Men visst lät det en hel del
Creedence? Inte konstigt – detta var ett av John Fogertys mest lyckade en-
mansprojekt!

Glenn Campbell är en av de riktigt stora countryartisterna. Han ingick dessutom
i perioder i The Champs (som gjorde Sommartoppssignaturen "Tequila Twist")
och The Beach Boys, bara för att nämna några. Han är både en suverän gitarrist
(hans tolkning av "Hava na gila" är en klassiker bland gitarrister, och enutmärkt
sångare. På Tio i Topp hade han dock endast en låt som soloartist. "The
Universal Soldier"
gick in på listan den 9 oktober 1965 och nådde som bäst
plats nummer 4. I övriga Europa var det skotska Donovan som hade hitversionen,
men Sverige var/är lite grand av "lilla Amerika" så här gällde Glenn. Men han
fick bli etta också. Tillsammans med Bobbie Gentry gjorde han en cover av
Everly Brothers "All I have to do is dream", som under sina 8 veckor på listan,
1970, fick toppa densamma två gånger. Att märka är att låten första gången
den testade, den 24 januari, missade att gå upp. Veckan därpå gick den ändå
in på sjätteplatsen.

Johnny Cash (1933-2003) var alltid stor på försäljningslistan. Men det blev
bara två låtar på Tio i Topp, bäst lyckades "Folsome Prison Blues", som under
tio veckor, 1968, som bäst nådde tredje plats.

Floyd Cramer (1933 – 1997) var en av Nashvilles allra mesta och bästa studio-
musiker. Han öste även ur sig soloprojekt i eget namn, "Last Date" (1960)
var en stor hit före Tio i Topp – men "Chattanooga Choo cho" (1962) är en av
listans absoluta klassiker. Av tio veckor på listan låg den fem på första platsen!

Mac Davis (född 1942) hade faktiskt ingen egen låt på listan. Men han har blivit
rik på den ändå. Han skrev nämligen "In the ghetto" som Elvis ju gjorde till en
av tidernas allra mest populära låtar. Annars har jag i min ägo ett par suveräna
album med sångaren Mac…

Gitarristen Duane Eddy var ett av många Lee Hazlewood-fynd. Hans "twanging
guitar" saknar motsvarighet i musikhistorien. "Rebel Rouser" (1958) är en av
alla gitarristers "dream session". På Tio i Topp nådde två låtar båda fjärde plats
under 1962: Först "Deep in the heart of Texas" och sedan "Dance with the
Guitar man"
. Rekommenderar ett köp av någon samlingsplatta!

Bobby Goldsboro (född 1941) ingick i flera år i Roy Orbisons Candy Men.
Hans stora hit på Tio i Topp kom 1968, "Honey" låg elva veckor på listan,
bäst tvåa. Ett tårdrypande pekoral man gillar eller ogillar. Jag gillar den!

Lee Hazlewood (född 1929) var framförallt den stora artistupptäckaren,
men också producent, sångskrivare – och till slut artist. Han upptäckte t.ex.
Duane Eddy, Suzie Jane Hokom, Gram Parsons med flera.. En låt på listan,
duetten med Suzie Jane, "Summer wine" (även gjord tillsammans med
Nancy Sinatra) gick upp den 23 november 1968. Låten fanns hela 14 veckor
på listan och nådde andra plats som bäst.

Sonny James hade en stor hit i Sverige. 7 juni 1969 nådde "Running bear",
en cover av Johnny Prestons tidiga hitlåt, listan. Som bäst 2a och hela 12
veckor på listan.

Ned Miller nådde andra platsen 1963 med "From a jack to a king". En alldeles
egen historia med den, för den spelades in redan 1957, men släpptes inte förrän
den folkskygge Ned vågade lansera den. Scenskräcken gjorde att han ändå aldrig
kunde fullfölja någon riktig karriär. 5 veckor på listan fick han dock.

Kanadensiska Anne Murray nådde första plats med en liveinspelning,"What
about me"
1973. Åtta veckor gjorde den på listan – medan hennes största
internationella hit, "Snowbird" aldrig nådde svenska listor. Här tror folk fort-
farande, alldeles felaktigt, att det är en Elvislåt, för hans version är den som
hörts mest…

I Kalifornien bor han, Texasfödde Buck Owens. En stor hit i Sverige 1964,
7 veckor och som bäst trea låg låten
"Love's gonna live here".

Svenska "Rank Strangers" hade en av de längsta långliggarna på listan.
Hela 16 veckor låg "Early morning rain" på Tio i Topp, som bäst tvåa. Och
tro inte Vinyl när de försöker lura oss att också det är en Elvislåt…

"Sammetsrösten" kallades han, den gamle basebollspelaren som fick hoppa
av sportkarriären på grund av skada. Men det gick bra för Jim Reeves
(1923 – 1964) ändå. En riktig storsäljare i Sverige, men mängder av hits i
USA och England. Vid en promoresa i Europa lanserade han "I love you
because"
1964. Väl hemkommen till USA kraschade hans flygplan, den
31 juli 1964. Låten gick upp som bäst femma på Tio i Topp, och var lång-
liggare på försäljningslistan, Kvällstoppen.

Leroy van Dyke, "The Auctioneer" kallad efter sitt yrke och första hitlåt,
hade en riktig världshit, 1962, då "Walk on by" bland annat blev etta på
Tio i Topp. 11 veckor på listan totalt. Leroy blev senare en ganska out-
härdlig smetcountrysångare…

TESTAT FÖR TIO I TOPP
Många kände sig kallade men blev inte utvalda. Som Jimmy Dean med
"Big bad John" 1961, John Denver "Friends with you" 1972 och Jack
Downing
med "Green back dollar" 1969. Inte heller gick andra internatio-
nella hits upp på Tio I Topp, exempelvis Lester Flatt & Earl Scruggs
"Foggy mountain breakdown",
1968, Roger Miller "King of the road"
1965, John D Loudermilk "Language of love" 1962. Inte heller Nitty
Gritty Dirtband
med "Mr Bojangles" 1971 eller Jeannie C Riley med
Tom T Halls klassiker "Harper Valley PTA", 1968. (Men Björn Ulvaeus
förde upp "Fröken Fredriksson", den svenska versionen, på svensktoppen..).
Och jättehiten för Marty Robbins, "Devil woman" (1962) gick aldrig upp
på Tio i Topp. Inte heller Freddy Weller "Games people play", 1969, eller
Sue Thompsons "Norman" (1962). Bara för att nämna några.

CROSSOVER
Stora framgångar hade artister med rötterna både i rock och i country.
Brenda Lee hade två låtar på listan, främst "My whole world is falling
down"
som under tio veckor 1963 nådde första platsen. Samma år fick
Dickey Lee sin enda hit på listan, då "I saw Linda yesterday" under
8 veckors vistelse också hann nå första platsen. Jerry Lee Lewis (liksom
Elvis, Roy Orbison, Johnny Cash, Carl Perkins och Dickey Lee från anrika
SUN RECORDS I Memphis) fick en etta och en tvåa 1964, "Bonnie B" och
"I'm on fire", båda återutgivningar
.

Roy Orbison hade åtskilliga låtar med under 1962- 1973, endast en etta dock,
"Oh Pretty woman" (1964). Elvis Presley hade bara fem listettor, faktiskt!
"Good luck charm", "Return to sender" "Joshua" samt "Devil in disguise"
under åren 1962- 1963. Sedan dröjde det till 1969, men då kom hans största
hit I Sverige över huvud taget, "In the ghetto". Totalt hade Elvis 19 låtar på
Tio i topp – men elva som floppade helt!!

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 28
JAZZENTERTAINERS PÅ TIO I TOPP

Urvalet låtar på Tio i topp var brett. Country, jazz, instrumentalmusik av olika slag,
det mesta blandades med det vi idag kallar för popmusik. Musikutbudet i början av
60-talet var annorlunda, och många influenser från "mammas och pappas musik"
levde kvar hos mentometerpubliken. Att många jazzartister dammades av och
moderniserade sig är inte så konstigt i det perspektivet. En mångfald av sådana
artister besökte också det tidiga tio i topp.

Alice Babs (f. Nilsson, 1924, i Västervik) är en av alla tiders största svenska artister.
Redan 1963 låg hon på Tio i topp med den gamla standardlåten "St Louis Blues".
Fyra veckor på listan gav som bäst en 2a placering.

Chris Barber (f. Donald Christopher Barber, 1930, I England) lyckades aldrig få upp
sitt Jazzband på listan, men några testlåtar är värda att noteras. 1963 "The
Longest day" från filmen med samma namn (hitlåt med Paul Anka, som skrev den
och även hade en roll i filmen). Samma år testades låten "Winny Winny", tyvärr kan
jag inte påminna mig hur den lät. Annars är Chris Barbers Jazzband kanske mest
kända för att ha fostrat skifflekungen Lonnie Donnegan och för att Spencer Davies
Group tappade sin medlem, Peter York, till bandet.

Kenny Ball & His Jazzmen hade stora succéer på listorna världen över. 1962 testade
inte mindre än fem låtar för att gå upp på Tio i topp. Endast en lyckades – men vilken
låt!! "Midnight in Moscow" nådde plats 1, likaledes gjorde Jan Höylands cover på
Svensktoppen. Kenny Ball var en brittisk trumpetare (f. 22.5 1930) och blev heders-
medborgare i New Orleans, en av de största ärobetygelser en musiker kan få! 1967
gick man upp en vecka till på Tio i topp – "When I'm 64" av Lennon-McCartney
nådde plats 10.

Jonathan Barry Pendergast föddes 1933. Som ledare för John Barry Orchestra
testade han för listan 1972 med "The Persuaders", temat till TV-serien "Snobbar
som jobbar", en klassiker med Tony Curtis och Roger Moore i huvudrollerna. Nådde
ej ända upp. Inte heller hans allra största hit, "James Bond Theme" nådde Tio i topp.
Ingen annan låt heller, men 1962 blev "Hit and miss" (inspelad 1960) signaturmelodi
i Klas Burlings Rock 62 i Riksradion.

Klarinettmästaren Bernard Stanley Bilk (f. 28.1 1929) fick en jättehit i Sverige.
I hela nio veckor, som bäst 2a, huserade en av tidernas, i mitt tycke, bästa låtar
på listan. "The Harem" med Mr Ackerbilk – en absolut favorit!

Och om Ray Charles kunde man, om man ville, skriva en hel roman! Ray Charles
Robinson (1930-2004) nådde första plats 1961 med "Hit the road Jack", och första
plats 1962 med Don Gibsons suveräna ballad "I can't stop loving you".

Den första stora crossoverartisten har han kallats. Den främste svarte crossover-
artisten var han definitivt, och den förste färgade artist som fick en egen TV-show
i USA, 1956. Nathanael Coles (1917-1965) hade tre låtar på listan. Givetvis under
sitt artistnamn, Nat King Cole. "Ramblin Rose" låg som bäst 3a, 1962. "Skip to my
Lou" nådde samma plats 1963. Och trots att hans andra låt detta år, "Those hazy
lazy crazy days of summer" "bara" nådde plats 5 undrar jag om det ändå inte var
hans största hit i Sverige?? Tyvärr gjorde Lill-Babs en riktig kräkas-variant av denna
låt och ockuperade Svensktoppen. Shit happens…

Pieriono Como (1912-2001) var väl lite av Nat King Coles vita motsvarighet. Hans
TV-show var enormt populär hos en uppväxande Håkansson på den tiden TV hade
en kanal och bara sände sex dagar i veckan. Showen sändes från 1948 – 1963. Två
låtar hade han under sitt artistnamn Perry Como på Tio i topp: allra störst blev
"Caterina", första plats 1962. En svensk version, väl så bra som originalet, gjorde
vår kanske allra största entertainer, Jan Malmsjö. 1963 gjorde "I love you, don't
you forget it" en kortare listvisit på tionde plats.

Jazzdrottningen Ella Fitzgerald (1918-1996) gjorde en enorm version av Beatles hit,
"Can't buy me love". Tredje plats en vecka 1964, sedan ut igen. Den var värd ett
mycket bättre öde! Ella gjorde många turnéer i vårt land, solo eller tillsammans
med Louis Armstrong.
Den största sångerska jag vet!!

Dino Crocetti (1917-1995)? Jovisst, jag talar om Dean Martin. Dino hade mängder
av hits i USA, framförallt kanske "Everybody loves somebody", 1964. I Sverige
floppade den av någon underlig anledning. Men han fick en hit på Tio i topp, en
duett med kompisen Franks dotter, Nancy Sinatra. "Things", ursprungligen en
gammal Bobby Darin-hit, låg 15 veckor på Tio i topp, varav 1a hela 7 veckor! I Tio
i topphistorien totalt är det den 17e populäraste låten! Annars var väl Dean Martin
(förutom att han ingick i det kända "Rat pack" med Frank Sinatra och Sammy
Davies Jr) mest känd som en del i filmduon "Jänken och Felande Länken", där
Jerry Lewis var Länken..).

På Kvällstoppen fanns en del andra jazzinspirerade alster, som inte nådde Tio
i Topp. Till exempel den stora TV-showfavoriten jämte Perry Como, Andy Williams
med "A fool never learns" (gjordes i en fruktansvärd svensk variant, "Kom hit om du
törs" av Anita Lindblom.. hon som i övrigt var så bra…). Frank Sinatras "My way"
likaså hans duett med Nancy, "Something stupid" nådde aldrig Tio i topp – märkligt
nog. Detta gjorde inte heller (skäms, svenska folket!) "What a wonderful world"
med Ludde,
Louis Armstrong.

Har jag glömt några?
Hör av er!

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 29
Artister från andra länder som dubblerat – både tio i topp och Svensktoppen

Inte speciellt många artister har gjort ens försök att sjunga på svenska språket
när detta inte är deras modersmål. I denna genre finns egentligen bara ett rejält
unikum – Cornelis Vreeswijk som kom från Holland som barn, och enligt en monolog
Jerry Williams framförde på sin nya show "Ringside", bestämde sig för att bli den
svenskaste av svenskar när han inte, som scout, fick medverka på en provflygning
i försvarets regim på grund av sitt utländska ursprung. Större ordvirtuos finns inte
i den svenska musikhistorien, jämställda är väl bara Povel Ramel och Owe Törnquist.
Och Cornelis låg förvisso åtskilliga gånger på Svensktoppen, men inte på Tio i Topp.

Holländskt på båda listor har det ändå varit av en tjej som föddes den 21 augusti
1946 i Holland, med namnet Maria Pereborn. Hon hamnade i Sverige under Larry
Finnegans beskydd (återkommer till honom) och blev mycket populär, under artist-
namnet SUZIE. Suzie fick en jättehit 1963 med slagdängan "Johnny loves me" ,
som bäst 4:a på Tio i Topp. 1965 gjorde hon en duett med Big D Erwin (lite i Little
Evas fotspår, kantänka), men deras låt, "Ain't that loving you baby" missade listorna.
1966 vandrare hon i alla fall upp på systerlistan Svensktoppen med en låt som hette
"Fernando och Filippo. Tyvärr kan jag inte påminna mig om hur den lät. 1970 fick
Suzie en riktig monsterhit på Tio i Topp, med "Walking back to happiness", Helen
Shapiro's gamla 60-talshit. Etta på Tio i Topp. Suzie är fortfarande bosatt i Sverige
och uppträdde för inte så länge sedan i TV-nostalgiprogrammet "Diggi Lo".

LEE HAZLEWOOD gjorde det lite lättare för sig. I duetten "Vem kan segla", med
Nina Lizell nådde han Svensktoppen 1971 – utan att sjunga ett ord svenska. Nina
sjöng texten på svenska och efter varje rad deklamerade Lee på engelska.
En säregen listlåt. På Tio i Topp hade han en av listans större hits genom året,
också en duett, "Summer wine" med Suzi Jane Hokom, civilt både sångerska och
producent på Lee's skivbolag. Hans största hits i Sverige var väl ändå "Jackson"
tillsammans med Nancy Sinatra, även om den aldrig lyckades ta sig upp på Tio i
Topp. Albumet Nancy & Lee sålde jätteupplaga i Sverige. Den idag i Spanien boende
Lee fyllde 70 för ett tag sedan, och dyker då och då upp på countrygalor runt Europa.

LARRY FINNEGAN, (10.8 1938 – 22.7 1973), föddes som John Lawrence Finneran
i USA. Hans stora hit "Dear One", jättestor i Staterna, förde honom av någon anledning
till Sverige. "Dear One" blev etta på listorna här 1962, och samma år besökte han Tio
i Topp även med Don Gibson-låten "Oh, Lonesome Me". I Sverige startade Larry
Finnegan skivbolag och en av artisterna var alltså Suzie. Kanske var Tio i Topp-låten
"Pretty Suzie Sunshine" från 1963 influerad av denna Suzie? Annars är det en ren stöld
av "Sweet little sixteen", lägre tempo och annan text. Lyssna själv! På Tio i Topp ham-
nade även "I like it like that" (1963) och "Seven Days", den låt jag själv tycker är hans
bästa, 1966. Och Svensktoppen då: "Maria min vän" var etta 1967 och sedan tror jag att
"Hälsa hem till mamma" också nådde den positionen, kan någon kolla upp det åt mig?
Larry sysslade med musik men var även maskintekniker. Faktiskt är han uppfinnare /
konstruktör av en egen gräsklippare! Larry Finnegan bodde heltid i Sverige 1965 – 1967,
innan dess var han både amerikan och svensk, och flyttade till Schweiz, där han bodde
till 1970. Sedan återvände han till USA där cancer ändade hans liv 1973.

Jerry Williams, som jag nämnde tidigare, behövde 1963 en tjejkör, och importerade
från USA sånggruppen The Sherrys. Dessa slog snabbt på egen hand i Sverige, och
redan detta år gick låten "Pop Pop Pop-pie" upp som fyra på Tio i Topp. En av flickorna
i gruppen hette Charlotte Walker (född 10.3 1944), och på en turné stötte de ihop
med Hep Stars. Och se, månen sken och stjärnorna gnistrade när Svenne Hedlund
mötte Charlotte! CHARLOTTE WALKER blev här genast känd som LOTTA HEDLUND
och ingick nästan direkt som ny komponent i Hep Stars. Hepparna med Lotta hade
en stor Tio i Topp-hit 1969 (2:a som bäst) med en cover av den gamla Pat Boone-
låten "Speedy Gonzales" (tänk en cover av en Pat Boone-låt, mannen som i övrigt
gjort hela sin succé på sopiga, men rumsrena, covers av rocklåtar..). Nåväl, sånt får
man leva med… Hep Stars delades i början av 70-talet, Svenne och Lotta produce-
rade Tio i Topp-hits i hög, som "Sandy", 1:a 1973, "Do you want to dance", 2:a sam-
ma år samt "The Dreamer", 3:a som bäst 1974. Alla covers, men välgjorda sådana.
Övriga Heppare hade väl olika framgångar, allra bäst gick det som bekant för Benny
Andersson. De övriga fortsatte som "Gummibandet", och gjorde inget större väsen av
sig. Men Svenne och Lotta fortsatte, nu med inriktning på Svensktoppen. 1980 blev
de 1:a med "När dagen försvinner" och 1981 likaledes 1:a med "Det är en härlig
feeling". Svenne och Lotta turnerar fortfarande och har sin trogna publik kvar.

I Danmark fanns min egen lilla älskling, GITTE HENNING (född Haenning),
hon föddes i Köpenhamn den 29 juni 1946, och fadern var den svenska musikern
Otto Haenning (född Johansson). Gitte hade en stor Tio i Topp-låt 1963, "We're
gonna go fishing" (kanske större i mina öron än totalt, den blev som bäst 6:a).
Samma år blev hon 1:a på Svensktoppen, med "Kom ner på jorden igen". Följdes
av en etta 1965, "Det kan väl inte jag rå för" och ytterligare en 1966, "Det är så
lätt att leva livet". Som nästan alla schlagersångerskor på den tiden försvann hon
till Tyskland, där pengarna fanns, och inga fler hits i vårt land. Suck!!

I vårt grannland Norge fanns en sångare som hette Ragnar Asbjörnsen (1932-2003).
Som RAY ADAMS kommer han alltid att vara historisk i den svenska popens historia,
som den man som hade två låtar på den allra första Tio i Topp-listan 1961! "Violetta"
blev som bäst 2:a och "Soria Moria" som bäst 7:a. 1962 fick han även in "Little Rose-
Mary" på fjärdeplatsen. Svensktoppshiten vi knyter samman med Ray är från 1963,
"De tusen sjöars land".

Och ännu en i naboland, denna gång Danmark igen, killen som hade det gemensamt
med Jay Epae och Cassius Clay att han faktiskt var boxare (ja, Ingemar Johansson
också, för all del men de övriga, utom kanske Clay, kunde sjunga också..). OTTO
BRANDENBURG
föddes den 4.9 1934, och var kanske störst som skådespelare och
jazzmusiker, men en svensk version gjorde ändå dansken av den japanska "Sukiyaki"
som 1963 låg trea på Svensktoppen. Det du, Kyo, hade du nog inte tänkt dig.. Året
före, i den värsta twistvågen, hade han också hoppat på Chubby Checker-vågen och
tagit upp sin låt "Hello Mr Twist på Tio i Topps åttondeplats.

JAG EFTERLYSER FLERA! Umberto Marcato låg ju tillsammans med Siw
Malmqvist på USA:s Billboard Topp 100 med "Sole Sole", de gjorde en
svensk version "Solsken Solsken". Men det var FÖRE det att våra svenska
listor startade. Finns det andra, kanske bara som touchat??

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 30
TIO I TOPP FRÅN START –
INSTRUMENTALISTER PÅ TIO I TOPP 1961 – 1974

1961 och 1962: Instrumentallåtarnas förlovade tid

REDAN DEN FÖRSTA LISTAN, 14 oktober 1961, bjöd på en instrumentallåt,
The Violents, Jerry Williams dåvarande kompgrupp, blev 5a med "Alpens ros".
Den försvann sedan direkt. Två veckor senare kom en annan rockares kompgrupp
till test för andra och sista gången, Cliff Richards musiker "The Shadows".
Men "Kon-tiki" klev aldrig upp på listan – men lita på att de kom igen senare!

Den belgiske klarinettisten Francis Bay gick upp som 2a den 9 december 1961
med "Manhattan Spiritual" – försvann veckan därpå. Men hans version av
"In the mood" som gick in den 10.2 1962 gjorde hela tio veckor på listan,
bäst en tredje plats. Sedan syntes inte hans namn igen. Men "In the mood",
Glenn Millers gamla klassiker, låten som aldrig vill ta slut, gjorde Jerry Lee
Lewis en succéartad inspelning av. Som "The Hawk" utförde han ledmotivet
till Claes Burlings samtida popprogram.

Kenny Ball & His Jazzmen fick bara en vecka på listan – men vilken vecka! 6 januari
1962 gick "Midnight in Moscow" in direkt som etta – och veckan därpå försvann de helt…
Jan Höiland gjorde en sångversion av låten, testade till Tio i topp 23 juni 1962 men
floppade. I stället blev den en stor hit på grannlistan "Svensktoppen", etta såklart.

Bob Moores orkester, med låten "Mexico", krånglade till det för sig – upp och ner,
från 20.1 1962 till 10 mars samma år var de etta en gång, ur listan två gånger
innan de försvann för gott.

"Happy José" , även kallad "Ching-Ching" blev lite av en kultlåt. Sju veckor på Tio
i Topp, med en första plats som grädden på moset, den 24 februari 1962
för Jack Ross.

Och countrypianisten Floyd Cramer med "Chatanooga Choo Choo" testade först
utan att lyckas – men den 24 mars 1962 gick låten upp, och blev en monumental
succé. När den i juni åkte ur hade låten gjort hela 5 av sina veckor på första platsen!

Under denna period gick en annan pianist, Russ Conway, in på listan med
"Lesson One" – av svenska musikskolelever även känd som "Kalle Johansson"
– sex veckor, varav tre på första plats. Dessa två pianogiganter såg till att
The Shadows världshit "Wonderful land" fick nöja sig med tredjeplats som bäst.
Och gitarrfenomenet Duane Eddy försökte under samma period nå toppen med
"Deep in the heart of Texas". Nådde ändå fjärdeplatsen som bäst och låg hela
nio veckor på listan.

Svenska "Cool Candys" lyckades alldeles förträffligt med Thore Skogmans låt
"Jämtgubben", den låg som bäst tvåa på Sommartoppen i juli 1962. Apropå
Sverige gjorde Rune Öfwerman också några veckor på Sommartoppen detta år,
"Big Bass Boogie" räckte till en femte plats som bäst.

Instrumental surfmusik? Kan bara vara "The Surfaris"? Jovisst. "Telstar" var
med och lekte i tre veckor, trea blev också högsta placeringen.

Lite tuff filmmusik? Nåja, temat från filmen "4.50 från Paddington", "Murder she
says" med Ron Goodwins orchestra var en av de låtar som nådde första platsen.
Närmre bestämt den 1 december 1962, totalt nio veckor på listan.

Samtidigt dök Duane Eddy upp med sin andra hit, "Dance with the guitar man"
(inte helt instrumental om man ska vara petnoga, en kör finns med på skivan)
– men tio veckor, som bäst 4a blev hans strålande facit.

Och stockholmsgruppen "The Falcons" äntrade Tio i Topp. Låten, "Swinging Safari"
är samma låt "Vi i femman" hade som signatur i evig tid (kanske fortfarande?).
Tre veckor, bäst femma.

1963 – 1966 glest mellan instrumentala hitar

Så blev det allt färre instrumentallåtar. Verkar ha ett samband med att den
brittiska och den svenska popmusiken fick fastare mark. Men just brittiska
The Shadows var ett av de få instrumentala band som lyckades denna tid.

6 april 1963 gick "Foot tapper" in som 5a. Tvåa som bäst under en nioveckors sejour.

De hade också några andra låtar med, "Atlantis", "Shazam" och "The rise and
fall of flingel bunt" gjorde dock inga större avtryck i listhistorien.

Svenska "The Spotnicks", Sveriges första stora band internationellt sett, fick en
dunderhit med "Amapola" 1963, sedan en mindre hit med "Just listen to my heart".
Nuvarande dansbanden (men inte då) Sten och Stanley samt The Streaplers
hade också instrumental framgång. Värmlänningarna med "Wiggie Woggie"
(nån som kommer ihåg deras "smeknamn" på den tiden? "Kanonerna från Bofors"
– inte samma rekyl idag…), och göteborgarna med "Säkijärven Polka".

Ett stuprörsband var norska The Sunbeams, deras variant av "Far jag får inte
upp min kokosnöt" hette i instrumental inpackning "I've got a lovely bunch of
cocoanuts", 8 listveckor, 2a som bäst.

Al Hirt med "Java" var en jättehit världen över – visade sig på Tio i topp, inte mer…

Ja, inte mycket hände utan att The Shadows, utan framgång, testade en hel
del låtar under perioden.

Instrumentalmusiken var död. Trodde man.

1967 och framåt. Fortfarande glest, men lite roligare låtar

I juni 1967 dök en av pophistoriens mera udda låtar upp – Whistling Jack Smith
underhöll hela världen med "I was Kaiser Bill's Batman" – 10 juni datumet för
Tio i toppentrén, kvar en månad, som bäst femma. Den gjordes i en riktig
kalkonversion med svensk text "Ina och Nina och Stina" tror jag eländet hette,
med vilka har jag förträngt..

1968. En fransk låt i Eurovisionsschlagern nådde en ganska blygsam placering
där – men låten har sedan blivit en av världens största. Nu gjorde den franske
orkesterledaren Paul Mauriat en version av "LÁmour est bleu". In på Tio i Topp
som 7a den 18 mars. Veckan därpå gick Jeff Beck in som åtta med "Love is blue".
Samma låt. Mauriats version blev som bäst 4a, Becks 5a. Båda gjorde många
veckor, men Beck var kvar långt efter Mauriat. Och låten är en av de största
evergreens marknaden sett.

1969. Den 25 januari närmre bestämt. Då träder Fleetwood Mac, ett av världens
bästa bluesband in på listan. "Albatros" gör 5 veckor, som bäst 8a visserligen,
men vilken låt!! Fleetwood Mac, engelsmän då, flyttade till USA och vad som
hände med den gruppen i utslätande till m-o-r-music vill alla musikälskare
helst glömma…

Brittiska Sounds Nice gav sig på den barnförbjudna Birkin-låten "Je t'aime…"
och kallade den "Love at first sight". 13 september 1969 – 20 december samma
år. En lång listsejour, som bäst 2a. Surrogat för originalet, och förmodligen
upphovet till många blöta tonårsdrömmar…

Kondorens flykt, "El Condor Pasa" var en hit med Simon & Garfunkle, här tog vi
mera till oss Los Incas flöjtversion. 30 juni 1970 – hela juli. Som bäst trea.
Hänförande vacker!

Så blev det snacks av musiken, Hot Butter med "Pop Corn" blev en större
landsplåga, och den första stora synthlåten på listorna. Som bäst trea, gick
in i augusti 1972.

En annan synthare, Rod Hunter, fick in The Shadows (och Jörgen Ingmans) gamla
låt "Apache" i mars 1973. Nådde sjätteplatsen. Ärligt talat kan jag inte påminna
mig alls om den versionen.

Girogio gick in med låten "Lonely lovers symphony". 7 veckor med denna Beet-
hovenkomposition, som inte var helt instrumental, så den kanske vi skulle
undlåtit att nämna?

Och Merit Hemmingson: Några veckor 1973-74 med "Jämtländsk brudmarsch".

Så var det inte mer…

Några enveckaslåtar, många som försökte, men främst de första åren.

Instrumentalmusiken är inte så stor i popvärlden, de bästa instrumentalisterna
spelar jazz eller klassisk. Så är det, har väl alltid varit, och kommer nog
så att förbli…

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 31
43 år sedan Beatles slog igenom –
en komplett lista över gruppens singlar i England

I år skulle John Lennon ha fyllt 65 år, och Ringo Starr har gjort det.
Av denna anledning har intresset för Beatles ökat väsentligt.

Minnet av The Beatles känns inte på något sätt som en arkeologisk
utforskning – så mycket som de betydde för musikvärlden har inga
populärmusiker, varken före eller efter deras karriär, gjort, och det
verkar osannolikt att ett fenomen av denna storhetsgrad dyker upp igen.

Detta är en lista på alla de singlar Beatles släppte i Storbritannien (UK).
Kan verka lite nostalgiskt, men världens största grupp släppte ifrån sig
en oerhörd musikskatt. Debutsingeln, ”Love me do”, nådde inga större höjder,
men kom ändå upp på Top 20 nationellt – i Liverpool såldes mängder av skivan,
långt innan övriga britter ens hört talas om gruppen.

Fyra av singlarna blev dessutom dubbelsidiga hits.
1962
Love Me Do
1963
Please Please Me
From Me To You
She Loves You
I Want To Hold Your Hand
1964
Can't Buy Me Love
I Feel Fine
A Hard Day's Night
1965
Ticket To Ride
Help!
We Can Work It Out/Day Tripper
1966
Paperback Writer
Yellow Submarine/Eleanor Rigby
1967
Penny Lane/Strawberry Fields Forever
Hello Goodbye
All You Need Is Love
1968
Lady Madonna
Hey Jude
1969
Something/Come Together
Ballad Of John And Yoko
Get Back
1970
Let It Be

Totalt 22 singelutsläpp, varav 17 nådde första platsen. Förutom George Harrisons
”Something” står Lennon-McCartney bakom alla titlar.

Samarbetet inom gruppen upphörde 1970 officiellt, men krackelerade väl egentligen
totalt redan året före. Misshälligheter mellan John Lennon och Paul McCartney
gjorde till sist situationen ohållbar, och alla gick åt sitt håll.

Många gånger talades om att återbilda gruppen – men efter mordet på John Lennon
blev det en omöjlighet. Ändå gjordes ju en singel för inte så många år sedan, på en
Lennondemo lade de övriga på sin sång; ”Free as a bird” blev ändå ingen jättehit,
men listplacerades. Någon höjdare var det väl knappast heller…

Sedan dog George Harrison i cancer. Hoppet om ett återförenat Beatles, där Julian
skulle ha ersatt pappa John fanns fram till dess hos brittiska fantaster och popskribenter.

Hur det än är kan man inte låta bli att tycka att en återförening inte hade varit av godo.

Många återföreningar av stora grupper har skett men ett ytterst fåtal har varit lyckade.

Bättre är att minnas storheterna som de var.

Svenska hit placeringar för The Beatles på 10 i Topp

Sammanlagt har 33 singlar och 2 Ep:n med The Beatles legat på 10-i-Topp listan.
18 av dem hamnade på första platsen. I Sverige slog ju många Beatleslåtar som inte
ens släpptes på singel i England.

Från de gamla tyska källarvalvens ”My Bonnie” och ”Ain’t she sweet”, via rocklåtar
som ”Rock ’n’ roll music”, ”Long tall Sally” och ”Bad Boy”, i Sverige släppta singeln
”I’ll follow the sun” (listetta faktiskt på svenska listan) fram till den något udda
”All together now”, deras sista listplacering i Sverige (innan ”Free as a bird”)…

Beatles i USA
Det tog ett tag – men ett engelskt band hade å andra sidan aldrig ”gjort sig” i USA.
Beatles blev en sensation. Turnén 1964 med de fem första låtarna på listan i april har
jag tidigare nämnt i denna artikelserie. Sjutton låtar samtidigt på Billboards
Top 100 – ofattbart än i dag...

Att Beatlarna gjorde sin sista stora livekonsert i USA var därför ganska typiskt.
Att de den 30 januari 1969 gjorde en konsert på taket till skivstudion Apple Records
ändrar inte det faktum att San Francisco 1966 var den sista stora livekonserten.

The Beatles är ett begrepp. Den största gruppen av alla genom tiderna.

Tillbaka till innehållsförteckningen

DEL 32
EN INSTITUTION GÅR I GRAVEN
TOP OF THE POPS FÖRSVINNER

År 1964 startade BBC föregångaren till alla andra popprogram.

Top of the Pops introducerades och i det allra första programmet hette gästartisterna
The Rolling Stones, allra först ut med låten ”I wanna be your man” – den låt man faktiskt
fick av John Lennon/ Paul McCartney!  Beatlarna själva uppträdde också i samma program,
liksom även The Hollies och Dusty Springfield!

Med andra ord – en ren knockout-start!

Nu är det slut med det.

BBC sänder det sista programmet den 30 juli 2006.

Programledaren de senaste åren har varit Fearne Cotton. Han har bibehållit konceptet,
med den aktuella topplistan och de aktuella toppartisterna live i programmet.

Men när nu strukturen med topplistor, på grund av minskad skivförsäljning, mest
beroende på olika nedladdningsformer, inte är representativ för musiken tycker BBC
att det får vara nog.

Topplistornas försvar har varit en aktualitetsstämpel. Denna är inte lika självklar idag.
Musikkanaler vevar ny och gammal musik dygnet runt, och den ”allmännyttiga” kanalen
ser det inte längre som sitt ansvar att producera denna typ av program.

Man var först.

Man var störst.

Konceptet tog över i hela världen,  konceptet som nu går i graven.
Ingen frågar längre efter topplistor.

Visst, jag har sporadiskt tittat på Top of the Pops på BBC Prime under de senaste
åren, och förstått att detta inte kommer att vara för evigt. Programmets forna klass
har länge lyst med sin frånvaro. Men som nostalgiker känns det ändå lite i hjärttrakten
när programmet nu dör sotdöden.

Och är det inte lite märkligt att det första band som uppträdde i programmet 1964,
fortfarande är ett av världens mest efterfrågade?

The Rolling Stones överlever Top of the Pops – vem hade kunnat ana det??

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

DEL 33
Radio Vinyls lyssnare hyllade Elvis Presley
Tycka vad man vill om Elvis Presley. Men han är en ofrånkomlig storhet i pophis-
torien – den största tillsammans med Beatles. Så har jag sagt det. Själv har jag
alltid haft svårt att inse att en cover-artist kan bli så stor som Elvis tvivelsutan är,
men jag får lägga alla sådana aspekter åt sidan. Elvis hade i år fyllt 76 år, om jag
inte räknat helt fel. Vinyl 107 lät sina lyssnare rösta om de främsta Elvis-låtarna i
januari i år, och här nedan återfinner ni den listan:

Elvis Topp 20

  1. In the ghetto
  2. Jailhouse rock
  3. Love me tender
  4. Always on my mind
  5. All shook up
  6. Suspicious minds
  7. One night
  8. Are you lonesome tonight
  9. Devil in disguise
  10. Moody blue
  11. Don’t be cruel
  12. Burnin’ love
  13. It’s now or never
  14. Blue suede shoes
  15. His latest flame
  16. King Creole
  17. Hound dog
  18. Judy
  19. The wonder of you
  20. Kiss me quick

Denna lista, som sagt, framröstad av Vinyl 107:s lyssnare.

Man ska där notera att låt nr 8 är den urspungliga versionen, inte den s.k.
”skrattversionen” – och det ska man nog vara glad för. Den orubbliga ettan, även
etta på topp 500-listan har jag mina synpunkter på, jag tycker att Dolly Partons
version faktiskt är bättre, men låtskrivaren, Mac Davis, är nog nöjd. Elvis absolut
största hit i Sverige, och en av de största i världen har givit lite mer än kaffepengar
till Mac, själv en duktig countrysångare, som dock aldrig nådde några speciella
höjder som artist.

Elvis Presley, fattigmanssonen från Tupelo, Mississippi, som fick ett så tragiskt
slut, kommer världen att minnas länge än…

 
Tillbaka till innehållsförteckningen


Denna sida ©Lars-Eric Håkansson
Alla rättigheter reserverade!
(gäller textinnehållet i denna sidas artiklar)
Övrig
©opyright och rättigheter 1999-2009 tillhör: OLD BOYS/Bengt Haraldson

OLD BOYS
Ò är ett registrerat varumärke
Alla rättigheter reserverade!
Webb- & Infomaster:
Bengt Haraldson
Den här sidan är senast uppdaterad: 2009-05-17